elinobriams

Idag har vi varit på Redog i Västerås och idag var det Stefan Rosén, har varit avdelningschef på rehab Strömsholm, som tog hand om oss i treadmillen. Otto fick börja med att visa hur han går på marken först. Vi skrittade och travade sen böjde Stefan lederna och jämförde och såg positivt överraskad ut... Han går rakare med benet nu (sätter alltså ner tassen jämnare än förut utan att fuska med att bara använda halva tassen) och i böjprovet så visade det sig att hans "dåliga" has faktiskt snart är ikapp den andra. Skillnaden är inte många procent vilket är SKITBRA!!!

Jag har valt att inte använda mig av min egen kraft så mycket för att böja hasen för jag tycker inte att det ger lika bra resultat när han ligger och spänner emot så vi har tränat sitt och ligg för att böja hasen så naturligt som möjligt. När det sker naturligt genom hans egna rörelser så slappnar han av rätt och han använder sin egen kroppstyngd istället för att jag ska provocera med min kraft. Jag har varit smått livrädd för att ta i för mycket... när han har legat bredvid mig så har jag petat benet så att hasen har fått mera kroppstyngd på sig och det verkar ha gett resultat.

Manchetterna som införskaffades vid första besöket har varit tomma och ändå hjälpt honom att bli mer medveten om sina ben och har gjort steget högre så han har jobbat bättre. Jag har bokat 10 pass till =) för nu är det mycket muskelbyggnad som ska göra resten (ge hasen stadga) och det är skonsammare i treadmillen än att jag nöter ute på promenad. 10ggr är trots allt en månads rehab bara och jag har valt att ta fler pass i veckan längre fram.

Idag fick han skritta ordentligt, för att sen trava i treadmillen. Oj va det va jobbigt! Otto tyckte att det va så jobbigt så han va tyst hela passet. Han hade inte tid att protestera utan var tvungen att hålla reda på benen =)

Idag var alltså det 3:e besöket... och vi har kommit långt. Längre än vad jag vågade hoppas på efter första besöket vi gjorde där. Då var målet att vi försöker att göra så det här så att det blir så bra som möjligt och nu satsar vi på i det närmaste fullt återställd. Det innebär att Otto kommer att få vara hund. Han kommer att få springa i skogen och pröva på LC... leva som en whippet! Hittills har Otto levt den andra halvan av whippetlivet som soffpotatis och som ryggvärmare i sängen. Jag får alltid en godnatt kram av grabben innan han lägger sig med huvudet på kudden bredvid min. Han e så go!

Nu känns det faktiskt riktigt kul igen! Jag ska försöka ta en bild på Otto i treadmillen nästa vecka =)