Otto opererad idag 17/12-09...
Tack Strömsholm för bilderna.
Stiftet som rört på sig är nu borta. De andra 2 får dock sitta kvar för de sitter "illa" till. De sitter vid ligamentfästet och om de inte rör på sig så blir det bäst om de får sitta kvar.
Jag ska hämta honom om en stund och det ska bli så skönt att få hem honom igen. Jag kunde knappt somna inatt och vägen till Strömsholm var en ångest-tripp. Jag är egentligen inte nåt jävla mjäk men när det kommer till mina hundar och deras hälsa, om den hotas, då är jag förbannat mjäkig.
Han har ett par stygn och kommer att ha ett bandage ett par dagar men den här rundan är definitivt lättare än de 20 dagarna med gips som vi genomled i våras. Det va nog de längsta 20 dagar jag har upplevt. Samtidigt gick tiden så fort så jag hann knappt blinka. Den lilla skrutten blev snabbt större och det fattas mycket av den där roliga valptiden känns det som. En månad var han kraftigt begränsad i sin framfart. Sen var det steg för steg som gällde. Varje skutt han gjorde fick mig att sätta hjärtat i halsgropen.
När stygnen är tagna så kommer all energi att läggas på att få Otto tillbaka i den kapacitet han var i för 2 månader sen.
Det är ca 2 månader sen han började fuska lite med höger benet. Det gick inte att känna något speciellt på själva hasen men den såg spetsigare ut. Sen har det kommit mer smygande och sen kändes det vasst under huden för 6 veckor sedan. Det betyder också att slarvet han höll på med i våras som vi har lagt ner 20 besök på ReDog för att få bort återigen måste tränas bort. De faller snabbt tillbaka i gamla mönster och det är rehabiliteringen även denna gång som kommer att bli tyngdpunkten för mig. Den "snabba" biten är redan avklarad idag på Strömsholm... jag höll på att kalla det den enkla biten men det vore fel av mig för jag tror inte att det är enkelt att operera ortopedfall men det är ändå den enkla biten för mig. Jag lämnar in, hämtar+ betalar och ser glad ut. Det som kommer framöver kräver desto mer från min sida....men det är det värt och väldigt nödvändigt!
Strömsholm idag 091208
Huden är tjockare lokalt över knölen nu och det är svårare att känna det som jag kände för en dryg månad sen. Förra helgen så sprang Otto som en tok i skogen och blev väldigt svullen på ett väl avgränsat område men svullnaden kändes mer plaskig än köttig och tydde på att det var vätska innanför som om det skulle bero på tryck.
Nu är han röntgad och de kunde se att jag hade rätt. Ett stift har flyttat sig LITE... denna lilla rörelse orsakar i mina ögon en hel del eftersom jag nu mer anser Otto som helt återställd och innan det går så långt att jag måste rehabilitera honom tillbaka till 100 % funktionsduglighet så vill jag få det här åtgärdat... så som han fuskar nu så ligger det bara ca en månads jobb för mig att få honom att återfå hela rörelseomfånget igen. Han är inte halt och han använder benet han använder det bara inte till 100 % och det ger i sin tur efterverkningar i resten av kroppen.
Operationstid var bokad idag men tyvärr så var hon sjuk som skulle ha utfört ingreppet. Så nu är det bokat till torsdag nästa vecka...
Jag hoppas att det här blir sista gången de måste operera hans högerben... fan va det känns onödigt just nu. Han är ju så levnadsglad och förtjänar att få kunna skutta runt i hundra knyck... jag hoppas att det finns ett par decimeter snö att jobba honom i när han har läkt.
För tillfället ser han dessutom väldigt balanserad ut just nu och vi får se om han kanske eventuellt ställs ut nånting 2010 annars var tanken att satsa på WR licens nästa år och åka lite mindre på utställning. Men men först är det en vinter mellan...
Min lilla solstråle...
Fortf ingen kamerasladd :)
Nu finns det bilder på whippetklubbens hemsida från Vilsta!
Bilden på BIS/BIM 6-9 mån
Otto BIS =)
Domare Johnstone McLeod
Otto BIS 2 på den nationella utställningen i Alfta!
SKK nationell utställning i Alfta:
Ottos kritik:
Mycket lovande valp. Utmärkt benstomme, bra storlek. Vackert maskulint huvud. Mörka ögon. Bra överlinje. Tillräcklig bröstkorg. Goda vinklar. Rör sig bra.
BIR-valp
Domare: M Pylvänäinen-Soursa, FIN
Igår, 090711 blev Otto placerad som 2:a i BIS:et i tävlan om dgens bästa valp... att det skulle gå så bra hade jag inte vågat hoppas på. Största förvåningen kom när vi blev utplockade i stora ringen som 5:e och sista att placeras. Min tanke då var " jaha inte sämre än 5:a då..." valparna placerades en efter en och när det bara var Otto och en sharpei-valp kvar då var jag svimfärdig så det var tur att inte Otto kom etta för då hade jag dunsat i backen :)
Han skötte sig som en pärla i stora ringen. Han var både högt och lågt i uppsamlingsringen och jag tänkte bara "ja ja bara han tycker att det är roligt..." men sen skärpte han till sig och skötte sig som att han inte gjort annat i sitt liv. Domare i finalen var Alex Krasilnikoff från Danmark.
De som känner till Otto vet ju att han har varit långt från ringarna och allt vad ringträning heter eftersom han har varit konvalescent i halva sitt 7 månader långa liv... på sin 12 veckors dag låg han första gången på operationsbordet på Strömsholm efter en riktig oturshelg då Otto gjorde sig illa och hans mamma var bortsprungen i ett par dygn i kalla februari i år. Vi var ute och letade medan Otto var med sina syskon i valprummet och vad som hände vet ingen bara att han var svullen som attan i hasen när vi kom tillbaka etc. det finns att läsa mer om hela händelseförloppet från operationen och framåt i tidigare inlägg. Det jag vill komma till är att jag trodde aldrig att han skulle bli så bra, så fort i sitt ben. Det kändes jävligt hopplöst ett tag när det stod stilla på Strömsholms rehab för att de inte hade några tider att erbjuda... då vände jag mig till Redog i Västerås och där har vi avverkat 2x10 klippkort och gjort minst 2 besök per vecka helst 3 besök per vecka och det har gett resultat. Det har varit med blod, svett och tårar som insatts men nu verkar det vara slut på den historien... det klokaste jag gjort är att jag inte har gett med mig utan stått på mig mot både Agria och Strömsholm när det har strulat och klokast av allt: att jag tog kontakt med Redog. Jag har Ottos liv att tacka dem för och det för att en whippet som inte kan springa har inget liv. Idag kan Otto springa lös och vi övar upp hans "lösspring" varje dag för att kunna komma till den dagen när vi kan ta en tur i skogen med lösspring i kuperad mark. Det känns inte allt för avlägset just nu.
Ett gott råd till alla er som får en halt valp... det kan vara värt att kolla upp... Otto var knappt halt eller svullen ett par dagar efter händelsen och då hade ett kollateral-ligament gått av och tagit med sig benutskottet som den fäste vid och det är alltså inget som hade fixat sig utan operation. Jag går hellre en gång i onödan nu och det får fan kosta vad det kosta vill för inget är viktigare än att mina hundar mår bra och det är mitt ansvar att se till att de har det bra.
Jaha sista besöket på Redog!
I veckan ringde jag Agria och remissen har kommit in från Strömsholm... vilken tur... för dom alltså...
Otto springer på nån minut varje dag nu plus skritt/trav promenaderna. Han får bara vara lös en kort stund så han inte blir så trött att kontrollen försvinner. Jag måste bygga lite i taget om det ska hålla. Om han fick välja skulle han aldrig ha koppel för då kunde han springa fram och pussa alla man går förbi... han fattar inte varför han inte får skutta fram och hälsa på allt och alla. Han är en sjövild pussgurka!
Ottos mamma Sille gillar att köra agility. Hon ser så glad ut på bilderna så jag var tvungen att be att få låna dem hit:
Hon ser så glad ut så det är svårt för mig att låta bli att le när jag ser bilderna. Söta, mamma Sille =)
Hon är en liten badnymf också:
Otto har oxå provat på att bada. Han simmar som en liten fisk och är ganska glad i vattnet. Han behöver inte mycke övertalning för att hoppa i plurret :) allt som är kul vill Otto göra!!
Se upp här kommer Otto :)
Väldigt dålig kvalité med mobilen... han har en golfboll i munnen som han hittade... :-)
Han springer fortfarande så det ser ut som att han nästan springer ifrån sin egen rumpa... men nu har han förstått att han får ta sig en runda och bara springa!! Idag hittade han 2 golfbollar som han lekte med och jag kastade och rullade iväg dem och han har faktiskt bra kontroll på att svänga och att stanna. Jag funderar på om jag skulle ta mig till en WR-träning någonstans eftersom han faktiskt får springa på plan yta med bra grepp så varför inte springa efter en trasa?! LC kommer jag aldrig våga att prova med honom. Det har hänt alldeles för mycket på LC:n visst händer det att hundar skadar sig på WR men jag tror inte att frekvensen för brutna ben är lika hög på WR som i LC.
För den oinvigde så är WR- whippetrace en rak bana med målgång i en sandgrop
LC- lurecoarsing, simulerad harjakt med svängar ibland kuperad terräng och hundarna kan råka springa in i linan som drar trasan och banan är så pass stor att det är omöjligt att kolla hela området efter skaderisker...
Just nu väntar jag på att klockan ska gå så jag kan cykla till jobbet... jag sommarjobbar på nattpatrullen, hemtjänsten nattetid. Jag ville prova på att jobba natt i sommar. Eftersom jag ändå är en nattuggla som aldrig kan lägga mig tidigt och hatar att gå upp tidigt så passar det ganska bra... nu en kopp kaffe!
Har några bilder på Ottos syskon:
Whenke, Magic Colour Midnight Secret
Ebba, Magic Colour Midnight Angel
Pixel, Magic Colour Midnight Delight
Jaha första steget i friheten...
Han fattade först inte att han inte hade koppel så han höll sig väldigt nära... sen när han stod och luktade på nåt så gick jag med Briam en bit bort och ni skulle ha sett hans förvånade min!!! Det va lixom ?Que? hur kom ni dit bort utan mig? Sen kom han i full rulle. Han sprang med turbon i så rumpan och bakbenen hängde lixom inte med... tokryck!!
Han sprang fram och nöp sin farsa i baken och kastade sig utom räckhåll för Briam och så höll det på i några minuter sen fick han koppel igen. Briam fick vara lös en stund och jobba lite med agilityhinder sen va det Ottos tur att springa igen... han såg helt salig ut :)
De få bilder som hunden fastnade på:
Jag glömde ju kameran hemma så skitmobilen fick göra jobbet... inte med bästa resultat... men men så här kan friheten se ut :)
Video från Redog med Otto i treadmillen :)
http://www.youtube.com/watch?v=TyIg7JKGwaA
Otto på rehab... med blandade känslor =)
Precis innan vattnet fylls på...
Å så uppvärmningen...
... fortsätter i skritt en liten stund... och sen:
... trava.... och...
... trava lite till =)
trav utan blixt... då syns inte benen lika bra tyvärr...
Det finns ett litet fönster som Otto kan titta ut genom rakt fram...
Sen kom vi hem till Mai och som vanligt måste han spana...
Otto nästan 5 månader
foto: Pia Fernqvist, Khemosabi- jaktgolden & whippet
Otto är i en fruktansvärd period just nu... ena dagen har han 4 långa ben och den andra känns det mer symmetriskt. Det ska bli kul att se vad det blir när han har "landat". Förutom att högra hasen är lite sladdrig (någon millimeter i sidled) så markerar han ingen hälta och därför blir det utställning på Granngården i Örebro på lördag. Ska bli roligt att se hur han uppför sig på plats. Det är ju en sak att öva på att stå hemma och en annan när matte är nervös och det finns så många andra saker att titta på.
Imorgon är det åter ett besök på Redog för att trava i trasken. Mai ska följa med så eventuellt blir det nån bild tagen när Otto jobbar på! =)
Dagens rehab- världens bästa nyheter! =)
Jag har valt att inte använda mig av min egen kraft så mycket för att böja hasen för jag tycker inte att det ger lika bra resultat när han ligger och spänner emot så vi har tränat sitt och ligg för att böja hasen så naturligt som möjligt. När det sker naturligt genom hans egna rörelser så slappnar han av rätt och han använder sin egen kroppstyngd istället för att jag ska provocera med min kraft. Jag har varit smått livrädd för att ta i för mycket... när han har legat bredvid mig så har jag petat benet så att hasen har fått mera kroppstyngd på sig och det verkar ha gett resultat.
Manchetterna som införskaffades vid första besöket har varit tomma och ändå hjälpt honom att bli mer medveten om sina ben och har gjort steget högre så han har jobbat bättre. Jag har bokat 10 pass till =) för nu är det mycket muskelbyggnad som ska göra resten (ge hasen stadga) och det är skonsammare i treadmillen än att jag nöter ute på promenad. 10ggr är trots allt en månads rehab bara och jag har valt att ta fler pass i veckan längre fram.
Idag fick han skritta ordentligt, för att sen trava i treadmillen. Oj va det va jobbigt! Otto tyckte att det va så jobbigt så han va tyst hela passet. Han hade inte tid att protestera utan var tvungen att hålla reda på benen =)
Idag var alltså det 3:e besöket... och vi har kommit långt. Längre än vad jag vågade hoppas på efter första besöket vi gjorde där. Då var målet att vi försöker att göra så det här så att det blir så bra som möjligt och nu satsar vi på i det närmaste fullt återställd. Det innebär att Otto kommer att få vara hund. Han kommer att få springa i skogen och pröva på LC... leva som en whippet! Hittills har Otto levt den andra halvan av whippetlivet som soffpotatis och som ryggvärmare i sängen. Jag får alltid en godnatt kram av grabben innan han lägger sig med huvudet på kudden bredvid min. Han e så go!
Nu känns det faktiskt riktigt kul igen! Jag ska försöka ta en bild på Otto i treadmillen nästa vecka =)
En liten bild på Otto... eller två kanske... till o me tre!!!
Lillskrutten är nu 4,5 månader och växer ryckvis i ben och kropp dock inte i takt så ibland undrar jag hur det här ska sluta. Till sin stora fördel har han en väldigt fin sidegait (sidorörelser) parallell är han och egentligen stör inte hasen så mycket för rörelserna i en utställningsring... men det ni kommer att se på bilden i stående är att hasen är väldigt rak. Det beror på att han var gipsad i full sträckning av hasen och är nu överrörlig i sträckmomentet och kort i böjningen, för kort så han föredrar att stå så att det inte töjer i böjningen. Det är en av alla saker vi ska träna på men den som har trampat rejält snett med foten någongång vet att det tar nästan 6 månader för en sträckt sena att börja kännas normal och risken för nya sträckningar minskar efter 3-4 månader. Därför får inte Otto springa lös som de andra små hundarna utan får nöja sig med att sitta och lukta på blommorna tills hans muskler och senor har börjat jobba mer normalt. Jobba får han göra i koppel och på rehab så motion går han inte miste om även om lekmotion är något jag skulle föredra att han fick ägna sig åt, valp som han är... ja ja lära sig att svänga och bromsa får han väl göra sen... han lär sig ju att manöverera hemma mellan stolar, bordsben m.m. och hoppar gör han... det är liiite svårt att hindra honom. Nu till bilderna:
Manchetterna på! Han var ännu rakare alldeles i början så nog händer det grejer sakta men säkert!
Alla ni som har försökt att fota på egen hand utan assistans med fler hundar med på promenaden vet precis hur lätt det här va =)
Hoppas ni får en trevlig valborg... som fattig student så jobbar jag imorgon... så det blir lugnt ikväll och Otto ska ju vänjas och checkas av vad gäller fyrverkerier. Hans far vet jag ju precis vart jag har... med benen i vädret i soffan eller nyfiket intresserad av ljusspelet på himmelen...
Förresten... Otto har nog en flatte-gen i sig... idag plockade han upp en tomburk och så gick vi till sophuset med den och så kastade vi den... allt skräp han hittar ska han bära på! Precis som hundarna gjort under sina valpdagar hemma hos min pappa och hans sambo (Greypaws) och det har varit flattar allihop... hmmm... en blandning av katt, flatt, terrier och vinthund... hur ska det gå?!
Igår (29/4) fick jag tillbaka pengarna från Strömsholm... skönt att det gick smidigt med det iaf... jag hoppas att det inte blir strul med Agria nu för att det gått så lång tid mellan ordination och faktiskt besök hos rehab för om inte första besöket på rehab på Strömsholm inte räknas då är det rökt! Men det är knappast mitt eller min hunds fel att efterfrågan är så stor att det faktiskt gör patienter lidande... skitarg blir jag!!!
Nytt rehab... nytt hopp!
Han började som vanligt med att charma personalen och svansen går som en propeller på honom! Han är en så glad skit! Jag berättade om hans tid på Strömsholm att den inte bekom honom det minsta och han har alltid sitt glada humör med sig.
Vi började med att skritta så de fick se hur han gick. Jag fick förklarat för mig varför och vad han gör med sitt ben, saker som vi ska få bort. Jag tycker att med det vi har gjort hemma hittills på eget bevåg har gett resultat och om de sett honom som han gick första gången på rehab på Strömsholm skulle de ha ojat sig mycket men han använder sitt ben även om han gör vad han kan för att avlasta det som är jobbigt. Han avlastar genom att använda halva tassen vid belastning vilket ger konsekvenser i muskulaturen från tassen upp till höften så vi har fått köpa manchetter (utan vikter än så länge) som ger honom rakare steg och så fick jag stretching-tips som hjälper musklerna som har "sluppit undan" att bli längre så de kan hjälpa till att jobba.
Han har problem med musklerna, leden så klart och nerverna som tror att han ska göra på ett visst sätt. Musklerna ska jobba rätt och då kommer även leden att korrigeras. Nerverna får man lura att utföra det vi vill och så småningom ska han ha "kopplat! till det normala igen... det här skulle ha påbörjats ordentligt redan i början av april... nästan en månad har gått förlorad!
Pengarna för klippkortet på Strömsholm ska vara påväg tillbaka nu... ( 5ggr på Strömsholm = 2100:- på Redog 10ggr 2200:-, lite skillnad!) vi har bokat besök nu, 2ggr/veckan. Om det behövs så kör jag 10ggr till på det och jag vet om ett par veckor om det är nödvändigt. Det beror helt på hur Otto svarar på träningen.
Idag gick han i treadmillen och hade det jobbigt :) han är audio-kommunikativ (pipig) när det inte passar honom men han blev snabbt tyst när han fick munnen full med korv :)
Korven är uppskattad då han tappar tänder för fullt och är lite petig med maten. Jag vet hur det känns eftersom jag nyligen haft visdomständer i rörelse. Jag fick ont, blev svullen och kände mig febrig. Så han får vara lite bortskämd just nu! Skönt att skolan är så väldigt teoretisk just nu med mycket läsa hemma för nu har jag tid med att åka till Västerås 2 dar i veckan. Nästa besök på Redog tisdag nästa vecka!
Lilla Otto har spårat...
Ha ha det var så kul att se honom och det skulle ha varit kul att filmat händelsen! Han smög fram och petade på den med nosen sen backade han och avvaktade några sekunder. Gjorde en halvcirkel runt och kollade på den intensivt och sen fram och petade på den igen och när han insåg att den inte tänkte röra sig så attackerade han den som en katt och började slänga runt me klöven. Tur att det bara va jag vaken för jag tror inte att aktiviteten skulle ha varit så uppskattad...
Jag la spåret framför näsan på honom när han satt bunden i ett träd och så gick jag tillbaka och tog honom och visade på honom. Klockrent! Klöven kände han igen och tog den på en gång och sen var det svårt att få tillbaka den. Han fick gå tillbaka med klöven i munnen och gissa om han var mallig!!!
Han tog klöven utan att jag lekte fram me den så jag är imponerad! Briam tyckte att den var ointressant när den inte rörde sig när han gick sitt första spår ca 3,5 månader gammal. Otto har ju sitt ben att tänka på (snarare som jag måste ta hänsyn till) så vi har fått avvakta lite med att gå ut och leka med blod och klöv i skogen...
Fan va trött jag blir!!!
Det är lagom skoj när man kan boka en tid ca var 14:e dag på rehab på strömsholm. Ännu gladare blir man när de ringer och meddelar att snubben på rehab är sjuk... självklart får man bli sjuk det är inte det jag härsknar till på utan det är det här:
Det finns inget i deras värld som heter vikarier utan är nån sjuk som avbokas dennes patienter. Vilket betyder att under de här senaste 5 veckorna efter gipset så har Otto varit EN gång på rehab... det går för sakta så nu sa jag att de får köpa tillbaka kortet och ge mig en remiss till nåt annat ställe dit man kan gå varje vecka för det vore ju jävligt surt om han inte ska bli hund igen bara för att de har för lite personal på bygget vilket i sin tur skapar ett lidande för patienter och deras ägare. Tyvärr så är den här tiden avgörande för Ottos resterande liv för jag har beslutat att ett liv utan att få springa är inte ett liv för en hund och särskilt inte en whippet. Jag blir skitarg på att Strömsholm inte tillgodoser det behov som finns. De måste vara mycket väl medvetna om att behovet finns och de ska ge fan i att stoltsera med sitt rehab när det inte finns några tider där!!! Det är som vanligt inget fel på personalen i sig eller upplägget i övrigt men när det gäller vinstdrivande rörelser så ser de ju till att ha marginella utgifter (löner osv.) Skitarg blir jag på att det är min hund som får lida för det här och när de har mage att ta så jävla bra betalt för sina tjänster så borde de fan se till att finnas till hands så mycket som jag begär?! Det ligger STORA pengar i djursjukhus och det är vi djurägare och försäkringsbolagen som ser till att de finns till...
GRRRRRRR
090408 Gratis på Strömsholm idag!
Otto blev inspekterad och genomklämd sedan skulle det mätas lite. Temperaturen mättes i leden och skillnaden mellan haserna var inte jättestor och med tanke på att det fortfarande läker så är det ingenting konstigt med det. Hans problem är dock att när han har lärt sig att ta sig fram med gips så har han anpassat sig så väl så han är kopplad att inte lita på benet och hans muskler behöver tränas upp och komma igång. Hasen är stel i böjning men sträcker bra så vi har fått hemläxa!
Han fick pröva treadmillen (rullband med vatten som motstånd). Han lockas med godis och behövde inte nån lång övertalning. Först fick han gå sakta utan vatten sen lite snabbare och sen fick han blöta ner tassarna. Det gick bra och tanken är att han inte ska kunna fuska med benet och ta ut steget alltså lära sig att gå rätt. Han måste koppla om det beteende han har lagt till och inte fuska. Man brukar prata om muskel minne men det handlar om att han har anpassat sig efter hur situationen har sett ut och han måste få "hjälp" att vänja sig vid att benet är "bra". Hur bra det här blir vet vi fortfarande inte och det ligger mycket på mig att göra läxan.
Han får gå 8x10min/dag och då ska han "gå rätt" så mycket som möjligt. Vi fick tips om cavalletti (hinder som är låga för att han ska lyfta ordentligt på tassarna, för den som inte behöver rehab går det att gå i kontrollerad skritt i blåbärsris för samma effekt) han ska gå det ca 25 lyft kontrollerat och jag fick lära mig att böja leden för töjning (passivt utan muskelbelastning) som ska ske 2ggr/dag och så när han ligger still och är avslappnad så kan jag massera honom lite för att övriga kroppen behöver tas om hand då den har fått hjälpa sitt onda ben och därmed belastats fel. Nu är valpar så oerhört mjuka och rörliga så det handlar egentligen inte om behandlande massage utan mer avslappning och cirkulationsstimulering. Det är blodet som transpoerterar allt som kroppsdelarna behöver och där man är stel och ansträngd har blodet svårare att nå hela vägen fram. Kroppens celler behöver blodet för att få alla ämnen de behöver och även transportera bort det som inte ska vara där. Därför är god cirkulation så viktigt.
Jag har äckelbilder från igår som jag lägger ut här sen är det slut på snusket. Jag lägger in de tidigare som jämförelse.
090407-skorpa 090402-öppet
090407 090402
Han va pipig och förväntansfull idag... knäppskalle! Han tycker det är både kul att träffa alla roliga människor men sååå tråkigt att vänta och göra ingenting!!! Han tycker att det är så roligt att åka iväg och slippa hagen hemma så förväntningarna låg nog på topp idag! Så skulle vi bara sitta och glo! Han är mycket mer verbal än sin far. Briam skulle aldrig säga till med rösten att det är tråkigt. Han är mer "the eye-balling kind" hans blick säger mer än pip. Otto har också en genomträngande blick och den etsade han mig med när han stod i vattnet i treadmillen och tyckte att det var pest och pina och inte alls så kul! Men det va bara när vi hade vilopaus... den blicken och så lite gnäll... men det går att motstå! Blicken är värst men den är jag ju van vid sedan snart 5 år tillbaka. Jag kan vakna av att Briam står och tittar på mig. Han "tjatar" ibland lite frågande innan han hoppar upp i sängen fast i de flesta fall tar han sig friheten utan fråga. Inte för att jag någonsin har begärt att han ska fråga först utan det är något han har kommit på alldeles själv!
Nu ska jag varva ner efter den långa dagen! Istället för tack och hej blir det ett citat av Otto "Puss, puss, hugg" från den lilla busen som byter tänder just nu!
Bilder på såret/benet & Otto
Men jag kan börja med de "trevliga" bilderna på sötnosen...
Tratten jag fick har fungerat mer som en inredningsdetalj här hemma och har bara varit på i bilen när han har varit sövd för jag tycker att hundar som nyss varit sövda kan vara lite knasiga och med nytt gips/bandage så har det känts som att det vore onödigt om han hade gnagit sönder det lagom till jag kommit hem. Den som uppfann bitter-sprayen borde få nobelpris för jävlar vad den är bra! Jag kan inte bita på naglarna när jag har sprayat Ottos bandage. Jag inbillar mig att den fungerar bäst när den har torkat för när det fortfarande är blött så tvättar han bort den :/ knashund!
SÅRET & BENET:
Skillnaden på benen är ganska tydlig på bilden till höger... såret har blivit mindre och har en skorpa nu. Det har varit irriterat och savat sårvätska. Kompressen har suttit fast och jag har fått blöta bort den med NaCl och då har det inte funnits någon chans för en skorpa att bli till men nu verkar det som att såret går ihop mer och mer...
Det har inte gått en vecka sedan sist men jag ser skillnad i storlek inte bara på såret utan tassen och benet börjar så sakteliga att växa ikapp det andra benet.
Imorgon är det Strömsholm igen... stygnen ska tas och såret tittas till och så ska vi in på rehab och då hoppas jag på att få goda råd om träning och igångsättning så det blir rätt ifrån början.
Tack och hej!
Otto 2/4-09 Strömsholm för återbesök
Det blir att byta bandaget varje dag och lufta såret så mycket det går. Så jag tänkte att han bara skulle ha en kompress över såret på natten då han sover bredvid mig och jag har full koll och på morgonen så lindar jag lite bandage över för att hålla kompressen och Ottos tunga borta... jag använder helst inte tratten för den är gigantisk! Hittills har det inte varit något problem. Han har låtit bli sitt bandage under de andra veckorna men nu kanske det blir oemotståndligt med snusksåret under... det visar sig...
Bara såret läker så är det fritt fram att blöta ner sig på Strömsholms rehab =)
För övrigt mår han bra och pussade sig fram på Strömsholm i vanlig ordning och dagens vikt: 9,2-9,4kg han stod inte still så det fick bli på ett ungefär. Dessutom blev han inte sövd idag så det var mest för att jag ville veta vad han vägde som jag ställde honom på vågen.
Nu är det Medium på 4:an och det vill jag inte missa =)
Veckans värsta: The Whippet Archive nedlagt... jag sörjer!!! Det var ett favoritställe att surfa runt på... så mycket information som är borta nu... jag känner mig halv... flaggan på halvstång...
Otto utan gips 20 dagar efter 1:a operationen
Dagens besök på Strömsholm var mer nervöst än tidigare besök. Gipset skulle bort och ståltråden skulle opereras bort...
Jag lämnade in honom vid kl 8 imorse och strax före lunch ringde veterinären och hade ganska bra besked. Operationen hade gått bra, ståltråden är borta nu och stiften kunde inte kännas så de är omgivna av benvävnad. Idag skulle resultatet av operationen som gjordes för tre veckor sen visa sig och prognosen är god.
Nu har han ett bandage över operationssåret och en stödskena. Skenan och bandaget ska sitta en vecka dels för att såret ska läka och skenan avlastar den tidigare skadan och låter "halva" benet jobba för att bygga muskler på den oskadade sidan medan den reparerade sidan avlastas något. Nästa besök ska bandaget+skenan bort och om det hade funnits rehabtid den dagen skulle vi fått börja omgående men det var fullbokat den dagen så vi får komma en vecka senare för rehab. Vad de på rehab hittar på ska bli intressant! Veterinären trodde att han är "återställd" om 1-1,5 månad med återställd får vi se när vi är där. Vi hoppas på full funktion och opåverkad has men vägen dit är lång och det måste tas ett steg i taget.
Han var lika glad idag som förra gången men han kände sig ynklig en stund när jag precis hade hämtat honom eftersom det var "riktig" narkos idag. Han pep lite ynkligt till musiken i bilen men väl hemma efter att ha fått lite mat i magen så är han tyst nu och ligger med tuggis i bilburen. Jag fick ta upp den och byta den mot hagen efter att skavet kom förra veckan. Mindre rörelseyta=mindre skav och dessutom hoppade han och ställde sig på bakbenen i hagen. Ajabaja!
Han går helt frivilligt in i buren för det finns tuggisar, leksaker och tidningar att riva sönder. Nu får buren vara kvar i 2-3 dagar sen blir det hage. Han måste börja lite smått att röra sig med stödet. Strikt koppelpromenad... jovisst en glad valp håller sig strikt när det springer förbi barn och blåser förbi löv osv...
Han ligger mycket i soffan och den fungerar lite som bushörna... blir kul sen när han är helt bra och tar det förgivet att nästan allt är tillåtet i soffan...
Förra veckan vägde Otto 8,2kg idag väger han 8,8kg (6 dagar sedan förra vägningen) så det händer mycket och det är inte så konstigt att han inte är knubbig längre för han växer ju som en tok just nu.
Det var allt just nu...
