elinobriams

jag tänker inte göra någon summering för 2009... det goda överväger nog det onda men jag tycker att det känns som att 2009 har varit ett ganska tungt år och det är många som har haft otur i år...

Otto har fått en post-op infektion och äter nu antibiotika och antiinflammatoriskt. Han har en svullnad som är som en pingisboll på hasen och den där rehabiliteringen som jag såg fram emot att starta kan jag glömma ett tag framöver............. får se om han startar med whippetrace träning 2010 över huvudtaget. Just nu ser det inte ut att bli så... tyvärr.

Vi börjar 2010 med en hel del piller och massor med vila... fast för Briams del börjar året med en hektisk 3 dagars i Gbg! Jag ska åka ner till Michaela, Nota's Crew, vi ska på MyDog. Briam är anmäld alla dagar... Det ska bli så kul att få tjöta whippet med Michaela i flera dagar =) tyvärr finns sviterna av mitt klantiga tramp på hans tass kvar. Han har vilat i 3 veckor nu... det har ju passat bra för i de här kallgraderna är det jobbigt att gå långisar. Än har inte förnuftet övervunnit fåfängan så mössan har inte kommit till användning.... jag blir nog klok en vacker dag men inte nu... ha ha

Nä nu ska jag skriva tentor och inte sitta här och förklara varför jag hellre fryser öronen av mig... men plugga är lite motigt just nu :)

GOTT NYTT ÅR!!

Tack Strömsholm för bilderna.

Stiftet som rört på sig är nu borta. De andra 2 får dock sitta kvar för de sitter "illa" till. De sitter vid ligamentfästet och om de inte rör på sig så blir det bäst om de får sitta kvar.

Jag ska hämta honom om en stund och det ska bli så skönt att få hem honom igen. Jag kunde knappt somna inatt och vägen till Strömsholm var en ångest-tripp. Jag är egentligen inte nåt jävla mjäk men när det kommer till mina hundar och deras hälsa, om den hotas, då är jag förbannat mjäkig.

Han har ett par stygn och kommer att ha ett bandage ett par dagar men den här rundan är definitivt lättare än de 20 dagarna med gips som vi genomled i våras. Det va nog de längsta 20 dagar jag har upplevt. Samtidigt gick tiden så fort så jag hann knappt blinka. Den lilla skrutten blev snabbt större och det fattas mycket av den där roliga valptiden känns det som. En månad var han kraftigt begränsad i sin framfart. Sen var det steg för steg som gällde. Varje skutt han gjorde fick mig att sätta hjärtat i halsgropen.

När stygnen är tagna så kommer all energi att läggas på att få Otto tillbaka i den kapacitet han var i för 2 månader sen.

Det är ca 2 månader sen han började fuska lite med höger benet. Det gick inte att känna något speciellt på själva hasen men den såg spetsigare ut. Sen har det kommit mer smygande och sen kändes det vasst under huden för 6 veckor sedan. Det betyder också att slarvet han höll på med i våras som vi har lagt ner 20 besök på ReDog för att få bort återigen måste tränas bort. De faller snabbt tillbaka i gamla mönster och det är rehabiliteringen även denna gång som kommer att bli tyngdpunkten för mig. Den "snabba" biten är redan avklarad idag på Strömsholm... jag höll på att kalla det den enkla biten men det vore fel av mig för jag tror inte att det är enkelt att operera ortopedfall men det är ändå den enkla biten för mig. Jag lämnar in, hämtar+ betalar och ser glad ut. Det som kommer framöver kräver desto mer från min sida....men det är det värt och väldigt nödvändigt!

Ett år går fort... speciellt om man har roligt... och det har vi haft. Även om det har varit motigt ibland och till viss del ansträngande som det ska vara när man har en valp... eller som jag som har två 1- åringar under samma tak eftersom jag och syrran delar lägenhet :) men det går bra. De är så glada att ha varandra och det är inte fullt rejs jämt :)

Imorgon åker vi till HUND2009 i Älvsjö med Briam och Sigge... håll tummarna :)

Otto hela 2 dygn...

Otto 9 v

och här skulle jag ha haft 1 års bilden om jag haft någon... men det får bli när han är lagad igen... just nu strular han en hel del när jag försöker ställa upp honom.

Här kommer en bild på hela kullen där de lagt sig i en någorlunda färgordning:


Häftigt att de ofta tyr sig till varandra i samma färg... undrar vad det beror på...

Sille för typ ett år sen :)

Otto relativt nykläckt :)

 

Sigge... liten mini-Briam :)

Detta är vad Briam gjorde för ett år sen....

Ganska nöjd och väldigt ovetande he he

Sen blev det andra bullar :)

  

Pojkarna 4 veckor

Lilleman Otto 9 veckor :)

Sötaste lilla Otto <3

Tänk att "Älgen" som mamma kallar honom har varit en sån liten skit :)

Lill-Skruttens första spring i frihet... en frihet som bara varade ett kort tag... från mitten av februari till någongång i juni så har den här killen levt med en väldigt begränsad frihet... inget som har påverkat honom nämnvärt. Som den lilla solstråle han föddes som så vaknar han varje dag :)

Torsdag nästa vecka är det operation igen... huuuu det äter upp mig... men det ska bli skönt att kunna tillgodose hans behov av att röra på sig när han är läkt. Han har gott om energi och han om någon förstjänar att få springa av sig överskottet men med ett stift påväg ut så blir det inte mer av den varan förrän jag vet att det inte är något som "gnager" sig ut... han blir mer och mer påverkad och jag hoppas att det ska gå lika bra att få honom på rätt köl igen efter denna operationen.

Tyvärr går det fort för honom att vänja sig vid att kompensera för det obehagliga pga av hans tidigare skada och det är just den kompensationen jag måste "tvätta" bort med rätt träning. Det gick fort förra gången för att jag fick kontakt med ReDog i Västerås där både tid och kompetens finns under samma tak.

Han var helt återställd innan stiftet började nöta på från insidan så mitt mål är att få tillbaka honom i samma skick. Det går med rätt träning och hårt arbete.

Så sent som i oktober har jag fina "fullfart" bilder på Otto. Det var från senaste besöket hos Peter och Jeannette efter att Sigge kommit till flocken.

Otto har precis nypt sin far i baken :)

THAT'S MY SUNSHINE BOYS :)

Nu har jag rest tillräckligt i historien... nu ser vi framåt!!

Framför allt ser vi fram emot HUND2009 på söndag!!!

Som planerat åkte jag och Otto till Strömsholm idag för att se hur det går med dessa metallbitar som han har inopererade i sitt ben...

Huden är tjockare lokalt över knölen nu och det är svårare att känna det som jag kände för en dryg månad sen. Förra helgen så sprang Otto som en tok i skogen och blev väldigt svullen på ett väl avgränsat område men svullnaden kändes mer plaskig än köttig och tydde på att det var vätska innanför som om det skulle bero på tryck.

Nu är han röntgad och de kunde se att jag hade rätt. Ett stift har flyttat sig LITE... denna lilla rörelse orsakar i mina ögon en hel del eftersom jag nu mer anser Otto som helt återställd och innan det går så långt att jag måste rehabilitera honom tillbaka till 100 % funktionsduglighet så vill jag få det här åtgärdat... så som han fuskar nu så ligger det bara ca en månads jobb för mig att få honom att återfå hela rörelseomfånget igen. Han är inte halt och han använder benet han använder det bara inte till 100 % och det ger i sin tur efterverkningar i resten av kroppen.

Operationstid var bokad idag men tyvärr så var hon sjuk som skulle ha utfört ingreppet. Så nu är det bokat till torsdag nästa vecka...

Jag hoppas att det här blir sista gången de måste operera hans högerben... fan va det känns onödigt just nu. Han är ju så levnadsglad och förtjänar att få kunna skutta runt i hundra knyck... jag hoppas att det finns ett par decimeter snö att jobba honom i när han har läkt.

För tillfället ser han dessutom väldigt balanserad ut just nu och vi får se om han kanske eventuellt ställs ut nånting 2010 annars var tanken att satsa på WR licens nästa år och åka lite mindre på utställning. Men men först är det en vinter mellan...

har fått en tid på tisdag 8/12 i nästa vecka... Det är tur att Otto tar livet med en klackspark. Skulle jag sammanfatta honom med ett ord så får det blir: Tjoho! det är han i ett nötskal ;)

Fortf ingen kamerasladd :)

Länge sen jag uppdaterade... vi lever :)

Idag fick gossarna sina 1- års vaccinationer... eftersom vi ska till Älvsjö 13/12 så tyckte jag att de kan få ha fått sin spruta innan och det är ju skönt om den har fått verka lite. Jag passade på att be vetten känna lite på Ottos ben eftersom jag misstänker att en av spikarna är påväg ut... mycket riktigt! Den gnager där på insidan av huden så varje dag svullnar han och har han sprungit och haft skoj så svullnar det lite extra. Så det är bara att ringa Strömsholm under fredagen. Jag hoppas att han kan få en tid ganska snart och att det som minst kan kallas halvakut.

Han är inte halt och ömmar inte nämnvärt men vem vet om han ens känner som han ska där efter allt som har varit.

Förra helgen när vi var ute i skogen så ylade Briam till och kom tillbaka på tre ben... jag såg hur en svullnad slog upp på hans vänstra framben och min första tanke var att "jävlar nu är det av..." men det stannade av och hela benet blev jämntjockt och blålila. Han stödde ordentligt så det behövdes inga insatser men idag när vi var ute på långprommis så råkade jag med mina nätta 70kg trampa honom på tassen (det andra benet denna gång) så nu har han en svullen tå... det känns som att gudarna inte är med mig :(

Sigge han bara är... honom har det inte hänt något med. Han äter, sover och myser...

Jag har en bild på Briams ben som jag tänkte lägga ut här... men då måste jag hitta den där sladden till kameran som alltid är på vift....

Just nu så blir det vila för både Otto och Briam. Jag räknar med att Briams tå ska ha svällt av inom ett par dagar under den tiden får jag motionera Sigge... han kan behöva lite extra egen tid så vi kan få ordning på inkallning och samarbete. Två saker som är oerhört svåra att träna med två andra godissugna jyckar :)

och visst fan kan snön vänta lite... jag vill ha -10 och ingen snö i minst en vecka så fästingarna dör!! Strålande sol under dagarna tackar jag inte nej till :) men en vit jul står med på önskelistan...

Tjipp!!