För er som inte vet...
Denna symbol bärs av de som har epilepsi. Jag kan tänka mig att det oftast är ett halsband. De som använder plånbok (inte jag) kan ha ett kort med info om medicinering och namn, personnummer och andra nyttiga uppgifter. De som drabbas av ett EP-anfall ska läggas på sidan, gärna med något mjukt under huvudet.
MAN SKA INTE STOPPA NÅGOT I MUNNEN PÅ NÅGON MED EP-ANFALL!!!
Hjälp vid anfall
Ta det lugnt, titta inte personen rakt i ögonen då kan anfallet förvärras, tala inte högt.
Om det är ett toniskt- kloniskt anfall där personen faller omkull ska man INTE sätta något mellan tänderna det kan skada.. Undanröj dock hinder som kan skada personen.
Lägg om möjligt något mjukt under huvudet och lös upp tex. slips eller hårt åtsittande skärp. Stanna kvar hos personen till han eller hon kan klara sig själv.
Det är viktigt att det är lugnt runt en person som fått ett anfall. När personen vaknar upp kan den vara desorienterad och känner kanske inte igen personerna i sin omgivning och kan ha svårt att förstå vad som hänt och vad som sägs.
Det finns olika bud om när det är lämpligt att söka vård. Informationen som ges är allt från 5-30 min frånvaro. Jag tycker att man får avgöra på plats om man är kapabel att hantera situationen eller om det är bättre att sjukvården tar över. En person som "vaknar" ur ett anfall känner sig oftast mycket trött och kan vara trött i flera dagar efter anfallet. Återhämtning för hjärnan är viktig.
Ni får ursäkta om det fattas bokstäver. Jag hade nyligen ett anfall och då hänger inte fingrarna med huvudet alla gånger... Det här är nytt för mig och det är bara att anpassa sig...
Ytterliggare ett anfall... och uppdatering om Dixie
Jag hade ett stort anfall för ett par veckor sedan på Hemköp som resulterade i 3 dagar på akutvårdsavdelningen (AVA) på Mälarsjukhuset. Jag kom inte tillbaka inom 10 min utan fortsatte med kramper och halvt medvetlös så det blev ambulans igen. Jag minns som vanligt ingenting mer än att jag hann säga till mamma att bilden av det jag såg delade sig och sen började det hela. Av sjukhusvistelsen minns jag inte så mycket mer än att jag antar att jag inte fick behålla något i magen och blev satt på dropp för jag minns att mamma eller lillasyster sa något om att jag såg piggare ut efter att fått en påse glucos (sockerblandning typ) påkopplad. Innan hade jag fått dropp som skulle återställa vätskebalansen. Jag tjatade tydligen om att jag ville ha något färdig-grillat (det jag skulle ha ätit om jag inte fått anfallet) men vad fick jag... en banan! Den åt jag nog inte upp...
Det är otäckt att jag får så korta förvarningar och att det faktiskt bli minnesluckor längre tillbaka i tiden från anfallet vilket jag tycker är konstigt men förmodligen så får jag väl överslag i minnescentra i hjärnan. En del flashar kommer tillbaka som jag kan fråga om det verkligen har hänt men mycket försvinner.
Utbildningen till sjuksköterska är som bortblåst. Jag minns ingenting av mina praktiker och det är de som jag tycker är det viktigaste att kunna använda teorin i praktiken så allt är i princip bortkastat. Här står jag med en halvfärdig utbildning som jag inte minns och en studieskuld som jag nu känner är helt åt helvet eftersom jag inte har nytta av utbildningen. Det vore en stor skillnad om jag, när medicinerna är rätt ställda, kunde komma tillbaka till studierna istället för att börja om. I nuläget känns det verkligen inte aktuellt.
Något som dock piggar upp är att Briam är anmäld till riksutställningen i Vilsta (Whippetklubbens årliga inoff utst) och att 3 av hans barn från första kullen med Sille från Magic Colour kommer att delta. Det blir de 3 rödbrindlade som kommer, Pixel, Fanta och Whenke. Den senare ska jag visa :) Familjebild är ett måste :) Otto kommer delta vid ringside och heja på sina syskon :) han blev ju BIS-valp förra året på den här utställningen. Jag höll på att svimma i ringen. Efter allt som hänt Otto under hans uppväxt trodde jag aldrig att han skulle få en så god chans. Visst att han skulle fungera som sällskapshund men att gå så bra på utställning, även om det var valpklass, så finns det möjlighet till god utveckling.
Dräktiga Dixie njuter av livet och har fått ensamtid med sin matte kolla bloggen: http://mibisans.blogg.se
Hon har en mage utan dess like men hennes rygg ser inte påverkad ut så hon blir nog mer påverkad av värme än själva tyngden hon bär på. Marie har bestämt sig för att röntga och det ska bli intressant att få veta på ett ungefär hur många det kan bli. Det är inget exakt man kan säga genom röntgen då valparna kan ligga huller om buller, bakom varandra eller röra på sig mycket men det ger dock en liten uppfattning om det är 5 eller 10... det kan vara skönt att vara lite beredd så jag förstår Marie i det här läget. Hennes andra tikar brukar inte vara såhär stora men Dixie kanske bär sina på ett annat sätt och släppte ner magen tidigt. Hon är ju av en helt annan typ och att jämföra tikar med varandra ger nog bara en liten uppfattning. Alla är vi olika :)
Dixie dygn 49, dessa små bilder är klickbara...
Dixie innan besöket av Briam. En mycket vacker tös :)
Bild på kärleksparet. Till höger står han som är orsaken till Dixies omfång ;)
Ett i mina ögon ett tjusigt par :)
Nu ska jag ta mig en sväng med pojkarna. De som spådde veckans väder måste ha fått hjärnsläpp för idag är det mulet och det har kommit nån skur. Enligt vädersnubbarna skulle det ju bli varmare och varmare. Om så är fallet efter denna lilla regnskvätt så kommer växtligheten att formligen explodera. Det gör inte så mycket för det tillhör ju sommaren.
Här händer inte mycket... tyvärr
Den som är nyfiken och vill läsa mer om dettta kan besöka Mibisan's blogg och hemsida. Hemsidan finns bland länkarna längre ner och bloggen: www.mibisans.blogg.se där finns bilder på Briams fjälla och uppdateringar på den växande magen =)
Vad gäller mig så går det sakta framåt. Har tyvärr haft ett stort anfall... naturligtvis i kassakön på IKEA... precis där man vill stå och krampa och bete sig konstigt... anfallet varade mellan 5-10 min så det var ett grand-mal och sen har jag haft ett när jag var ensam så hur länge det varade vet ingen. Jag vet bara att käkarna slog ihop och att det fattas en flisa i min hörntand. Just nu byts det ut mediciner och dosändringar pågår så vad som är orsaken är svårt att säga.
Något som stör mig är att jag tog ett blodprov för att läkarna ville se ett visst värde av koncentrationen av en av medicinerna där referensvärdet ligger på ett spann mellan 5-60 som normalvärde. Mitt låg på 11,1 alltså "normalt". Spannet mellan 5 och 60 är ganska stort och förmågan att se vad som kan vara individuellt är något som en del läkare inte har förmåga att uppfatta. Jag kanske skulle ligga kring 20 för att slippa anfall... eller 30... eller 5,1... lurigt men det blir fler uppföljningar och koll med doserna...
Det blir som sagt väldigt lugnt på utställningsfronten i år... dels har jag tappat intresset och så får jag ju inte köra bil... vi får se om jag anmäler Briam till Vilsta. Det är trots allt ett stort happening. Jag kommer iaf delta vid ringside. Otto är nog lite för amerikansk för domaren i Vilsta så han får följa med och titta på. Han är en riktig buse med gott om energi. Om jag hade vågat cykla så skulle han få göra av med en del men vad händer om jag får ett anfall på cykeln. Inte bara jag gör illa mig jag kan skada hunden eller göra honom rädd så han sticker och blir överkörd... nej jag får vänta tills jag är mer stabil. Detta gör tyvärr att Briam ser ut som en julgris... Han skulle behöva mer motion. Han är ju medelålders nu så han lägger gärna på sig och man kan inte hålla igen hur mycket som helst på maten. Glad i mat är han min lilla gubbe =)
Något som inte hjälpte mig är att efter jag varit hemma ett par veckor från sjukan så gick jag och trampade på en sten som gjorde att jag vrickade högerfoten åt både höger och vänster så det kändes som att foten satt lös. Jag känner fortfarande av det när jag gått mycket men snart är svullnaden borta. Ligamenten är uttöjda och det kan ta upp till 6 mån innan de är tillbaka i normal läge. Roligare kan man ha. 2010 är inte mitt år känns det som men vafan det är bara att bita ihop och göra det bästa av det. Jag överlevde virus-encefaliten och kan bli kvitt epilepsin. Jag lever gott och har många människor runt mig som vill mig väl och hjälper mig när det behövs. Jag behöver inte mer än så. Inte för att jag skulle tacka nej till en miljonvinst på en trisslott =) men den chansen ser jag inte som särskilt stor :)
Nu ska jag ut och traska lite med vovvarna. Det är trots allt soligt och fint såhär på förmiddan :)
Äntligen!
Nu har det blivit av. Parningen mellan Briam och Dixie gick som smort igår! Utan mina systrar som alltid ställer upp hade det nog inte varit möjligt. Det har varit mycket strul på vägen trots lång planering :)
Information om denna parning finns bla på min hemsida och på Mibisans hemsida. Länkar till dessa finns längre ner på sidan under just LÄNKAR.
Jag har fått en ny bild på Ottos syster Fanta
Fanta ca 17 månader, en kurvig tös :)
Nu blir det lite vila för min del...
För de som inte vet det sedan innan så insjuknade jag i hjärninflammation i februari och låg nedsövd/medvetslös med epileptiska kramper i en månad och sedan spenderade jag ytterliggare en månad på sjukhus innan jag fick komma hem. Problem med närminnet och långtidsminnet är det som krånglar men i övrigt är jag Elin som Elin brukar vara :) jag har klarat mig otroligt bra och det var en hemsk tid för mina anhöriga under den första tiden då det inte fanns några svar på alla frågor. Än idag vet vi inte varför jag blev sjuk och vad som var orsaken. Jag fick diagnosen virus encefalit och går nu på stark epilepsimediciner vilket gör att jag inte får köra bil så det blir inte några utställningar i år.
Det enda jag ska göra för att repa mig från detta är att vila. De som känner mig vet precis hur lätt/svårt det är för mig. Men allt som har hänt har gett mig ett nytt perspektiv på livet och kan se saker med nya ögon. Jag är glad att jag överlevde och klarade mig utan några större men än att minnet strular. Det kan jag leva med.
Nej nu var det vila som gällde :)
Over and out
Sviktande minne...
Jag hade glömt lösenordet till bloggen och fattade inte riktigt hur jag skulle lösa det... en blandning av medicineringen och sjukdomen som ställer till det.
Jag har haft permis idag och gosat med hundarna. Briam var lite svårflörtad i början men jag tror att han känner det som att jag har svikit flocken. Otto däremot är ett skuttande lyckopiller som inte kan sluta vara glad. Otto ser fin ut men är i slyngelålder just nu så egentligen gör det inte så mycket att jag är sjuk. Briam är lite fet för han får inte motionera så mycket som han behöver för han har en tå som har hoppat ut led och måste på något vis självläka. Förmodligen är det den hårda skaren som gjorde honom illa men han lider inte särskilt mycket och nu är det ett par dagar sedan den hoppade ur led. Korta promenader och plan mark är det som gäller.
Lillasyster Emma tar hand om mina vovvar och gör ett strålande jobb. När inte hon kan så finns det andra som ställer upp och jag vet inte om de vet hur tacksam jag är för den hjälp jag får.
Det kommer ta lång tid innan jag blir fullt frisk men det sker förändringar varje dag och en del bakslag men det är bara att ge sig fan på att ta sig förbi. Just nu är det mest irriterande med den pendlande febern från 36-39 grader vilket hindrar min rehabilitering. Just denna dag har varit extra jobbig trots permis då en nära släkting gick bort på förmiddagen. Faktum är att vi låg på samma avdelning fast i olika korridorer. Jag visste inte om det utan fick et samtal på morgonen så jag fick hjälp av en i personalen på avdelningen att ta mig dit och hitta rätt. Jag är glad att jag hann säga farväl och att det gick så pass fort så att han slapp lida. Han betydde mycket för mig och jag hoppas att han visste om det. Även om det kändes hemskt så gick det fridfullt till. Han behövde inte vara ensam när det var dags.
Det har hänt alldeles för mycket men jag orkar inte skriva mer. Nu ska jag torka mina tårar och försöka sova. Imorgon är en annan dag.
Länge sen sist men det finns en anledning...
Jag mår ganska bra och är glad att jag är vid så god vigör. Det jobbigaste är att sakna hundarna... men nu vet ni varför det har varit så tunnbloggat här...
Dags för en liten uppdatering...
Min syster följde med ner och åkte vidare till en av sina kompisar i Göteborg. Eftersom hon har huvudansvaret för Sigge så fick han följa med henne. De tog tåget från Trollhättan till Gbg och sen fick det bli spårvagn sista biten.
Första utställningsdagen följde Michaela med. Hon jobbar som lärare och hade passande nog ett gäng elever att undervisa i en hundkurs så det passade utmärkt med studiebesök på MyDog. Det var ett rent helvete att hitta parkering och P-husen var fulla trots sina skyltar som sa att det va LEDIGT!! Efter många om och men så hittade vi en plats i ett P-hus... syrran stod med sin kompis och väntade utanför mässan för de skulle ta hand om Otto under dagen... så jag hade lite bråttom och var ju stressad som vanligt...
Otto överlämnades och fick också han äran att bli spårvagnshund :) det hade gått så bra så...
Briam kom 2 i öppenklassen med CK och placerade sig sedan som BH-R för Steven Seymour, AUS, som dömde första dagen...
Andra dagen skulle jag åka utan Michaela så jag tog bilen till syrrans kompis och ställde bilen där, lämnade över Otto och tog med Briam på spårvagnen till mässan... så nu har alla tre åkt spårvagn! Det var nytt även för mig. Jag har åkt spårvagn en gång i mitt liv och det va i Rom... den gången hamnade vi utanför den turistkarta vi hade och blev lagom nervösa men det är en annan historia...
Frank Kane, GB, dömde dag 2 Briam blev 5:a i klassen...
Samma historia igen dag tre... bil till Bergsjön, dumpa Otto och åka spårvagn... den här dagen va det vinthundsklubben som var arrangör. Vi var i en liten, trång hall men ringarna var större än de vi hade under SKK:s dagar och underlaget var bättre än i hallen vi varit i tidigare.
Denna dag dömde Iren Naarits, EST. Briam kom även denna dag 5:a i klassen.
Summan av det hela: Jag är glad ändå... jag fick besöka Michaela, bevisa för mig själv att nya saker inte är farliga och Briam fick faktiskt 1:a i kvalité tre dagar i rad! Det var många blåa band alla tre dagarna.
På onsdag 20/1 ska vi åter till Strömsholm... efter snart 14 dagar med antiobiotika så är svullnaden inte nere... hoppas att det är stiften som jävlas så vi kan få ut dem!!! Jag är så trött på det här! Den där stackars hunden är ålagd koppelpromenader och han har såååå mycket spring i benen!! Det är lite påfrestande faktiskt på mitt samvete. Han tar det med ro... han har slaktat alla sina leksaker (Sigge har gladeligen hjälpt till) tuggar tuggisar på löpande band och jag som tyckte att den här snön kom så perfekt så de kunde få röja runt med lite motstånd... men nej... han som skulle haft mest nytta får ju inte!
Vi får se vad som sägs på onsdag... jag tänker iaf börja med viktmanchetter för han är inte halt men det som han vrider och avlastar ska han sluta med... innan det blir kvar för gott...
Det är många tankar som snurrar i mitt huvud om anatomi och konstruktion. Jag har funderat på nyttan av en ganska öppen vinkel i fronten på en vinthund... inte bara för räckvidden... det måste ju ha en effektiv, stötdämpande effekt. När jag gick massagekursen så skulle vi alltid ställa oss frågan: Var tar kraften vägen? Om man nu har en 90 graders vinkel i fronten, var tar kraften vägen? Hamnar den mitt i leden? Hur påverkar det leden? I en öppnare vinkel färdas kraften vidare genom skuldran... eller har jag fel? Ja som sagt funderar gör jag väldigt mycket... hur strama alt. veka mellanhänder är acceptabelt? Korta alt. långa mellanhänder. Vilket är värst? I det långa loppet vad skadar mest? Jag är övertygad om att det finns en tanke bakom allt vad vinklar, form och funktion heter. Men vilket är bäst? Vi har ju allt att välja på... är lagom bäst?
Sånt funderar jag på när jag undviker att tänka på saker jag måste ta itu med som även kallas skolarbete :)
Gott nytt 2010...
Otto har fått en post-op infektion och äter nu antibiotika och antiinflammatoriskt. Han har en svullnad som är som en pingisboll på hasen och den där rehabiliteringen som jag såg fram emot att starta kan jag glömma ett tag framöver............. får se om han startar med whippetrace träning 2010 över huvudtaget. Just nu ser det inte ut att bli så... tyvärr.
Vi börjar 2010 med en hel del piller och massor med vila... fast för Briams del börjar året med en hektisk 3 dagars i Gbg! Jag ska åka ner till Michaela, Nota's Crew, vi ska på MyDog. Briam är anmäld alla dagar... Det ska bli så kul att få tjöta whippet med Michaela i flera dagar =) tyvärr finns sviterna av mitt klantiga tramp på hans tass kvar. Han har vilat i 3 veckor nu... det har ju passat bra för i de här kallgraderna är det jobbigt att gå långisar. Än har inte förnuftet övervunnit fåfängan så mössan har inte kommit till användning.... jag blir nog klok en vacker dag men inte nu... ha ha
Nä nu ska jag skriva tentor och inte sitta här och förklara varför jag hellre fryser öronen av mig... men plugga är lite motigt just nu :)
GOTT NYTT ÅR!!
Intressant läsning för den som är intresserad...
Nostalgi-tripp
Sille för typ ett år sen :)
Otto relativt nykläckt :)
Sigge... liten mini-Briam :)
Detta är vad Briam gjorde för ett år sen....
Ganska nöjd och väldigt ovetande he he
Sen blev det andra bullar :)
Pojkarna 4 veckor
Lilleman Otto 9 veckor :)
Sötaste lilla Otto <3
Tänk att "Älgen" som mamma kallar honom har varit en sån liten skit :)
Lill-Skruttens första spring i frihet... en frihet som bara varade ett kort tag... från mitten av februari till någongång i juni så har den här killen levt med en väldigt begränsad frihet... inget som har påverkat honom nämnvärt. Som den lilla solstråle han föddes som så vaknar han varje dag :)
Torsdag nästa vecka är det operation igen... huuuu det äter upp mig... men det ska bli skönt att kunna tillgodose hans behov av att röra på sig när han är läkt. Han har gott om energi och han om någon förstjänar att få springa av sig överskottet men med ett stift påväg ut så blir det inte mer av den varan förrän jag vet att det inte är något som "gnager" sig ut... han blir mer och mer påverkad och jag hoppas att det ska gå lika bra att få honom på rätt köl igen efter denna operationen.
Tyvärr går det fort för honom att vänja sig vid att kompensera för det obehagliga pga av hans tidigare skada och det är just den kompensationen jag måste "tvätta" bort med rätt träning. Det gick fort förra gången för att jag fick kontakt med ReDog i Västerås där både tid och kompetens finns under samma tak.
Han var helt återställd innan stiftet började nöta på från insidan så mitt mål är att få tillbaka honom i samma skick. Det går med rätt träning och hårt arbete.
Så sent som i oktober har jag fina "fullfart" bilder på Otto. Det var från senaste besöket hos Peter och Jeannette efter att Sigge kommit till flocken.
Otto har precis nypt sin far i baken :)
THAT'S MY SUNSHINE BOYS :)
Nu har jag rest tillräckligt i historien... nu ser vi framåt!!
Framför allt ser vi fram emot HUND2009 på söndag!!!
1- års sprutan... fast lite tjuvstart :)
Idag fick gossarna sina 1- års vaccinationer... eftersom vi ska till Älvsjö 13/12 så tyckte jag att de kan få ha fått sin spruta innan och det är ju skönt om den har fått verka lite. Jag passade på att be vetten känna lite på Ottos ben eftersom jag misstänker att en av spikarna är påväg ut... mycket riktigt! Den gnager där på insidan av huden så varje dag svullnar han och har han sprungit och haft skoj så svullnar det lite extra. Så det är bara att ringa Strömsholm under fredagen. Jag hoppas att han kan få en tid ganska snart och att det som minst kan kallas halvakut.
Han är inte halt och ömmar inte nämnvärt men vem vet om han ens känner som han ska där efter allt som har varit.
Förra helgen när vi var ute i skogen så ylade Briam till och kom tillbaka på tre ben... jag såg hur en svullnad slog upp på hans vänstra framben och min första tanke var att "jävlar nu är det av..." men det stannade av och hela benet blev jämntjockt och blålila. Han stödde ordentligt så det behövdes inga insatser men idag när vi var ute på långprommis så råkade jag med mina nätta 70kg trampa honom på tassen (det andra benet denna gång) så nu har han en svullen tå... det känns som att gudarna inte är med mig :(
Sigge han bara är... honom har det inte hänt något med. Han äter, sover och myser...
Jag har en bild på Briams ben som jag tänkte lägga ut här... men då måste jag hitta den där sladden till kameran som alltid är på vift....
Just nu så blir det vila för både Otto och Briam. Jag räknar med att Briams tå ska ha svällt av inom ett par dagar under den tiden får jag motionera Sigge... han kan behöva lite extra egen tid så vi kan få ordning på inkallning och samarbete. Två saker som är oerhört svåra att träna med två andra godissugna jyckar :)
och visst fan kan snön vänta lite... jag vill ha -10 och ingen snö i minst en vecka så fästingarna dör!! Strålande sol under dagarna tackar jag inte nej till :) men en vit jul står med på önskelistan...
Tjipp!!
Så säger vi hej och välkommen till Bozz
Han har även fått en egen sida på hemsidan där vi ska se till att sätta in lite bilder och skryt och sånt annat nödvändigt... =)
www.freewebs.com/elinorbriam
Vallentuna minnesutställning SKK
Otto fick också ett HP och en fin kritik men efter som vi nyss har flyttat så har jag naturligtvis inget internet hemma utan får låna brorsans dator men kritiken kommer :)
Briam kom 5:a i öppenklass. Jeannette fick prova att visa honom för jag ville se hur det gick om jag är på plats... det blev pannkaka för han hörde min röst och sen var det kört... innan dess skötte han sig fint... ja ja nu vet jag det :)
Nästa utställning blir WK Sollentuna.
Efter utställningen i Vallentuna så stannade vi en stund hos Jeannette och Peter. Hundarna lekte som vanligt. Briam och Sille lekte med varandra och Tess och Otto körde sitt rejs... Briam var på riktigt springhumör :)
Jag har lånat ett par bilder av Magic Colour:
Inte kan man tro att han har levt halva sitt liv som konvalecent... det är bra drag i den grabben :) vänder på en femöring gör han och det har han enligt uppgift ärvt från sin mormor Carla, fintmästaren.
Den här bilden ljuger lite för det var Otto som fick vara hare i tjejligan... men här finns bildbeviset på att han faktiskt ger igen :)
Bilder från Svenstavik-resan =)
Här kommer de... utan nån vidare beskrivning:
Överst: Syrrans bild den under har jag tagit :)
Såhär såg det ut där vi bodde typ:
Det va myggigt så det räckte och blev över så vi tog bara nån liten snabb uppställningsbild... Otto blev plågsamt jagad av alla mygg och knott så vi gjorde det vi skulle utomhus sen skyndade vi oss in...
Det gick ju bra att busa inne :)
Svenstavik helgen fyllde jag år... nu igen... när vi kom hem så väntade den här förstoringen av en av mina favoritbilder och en bukett blommor... jag hade som vanligt inte önskat mig något eftersom jag bara fyller vart 5:e år nu... så jag blev ju överraskad!
Såhär trång och mysigt ligger pojkarna i bilen... efter att ha läst om hur det kan gå när man krockar så föredrar jag att ha hundarna i bur. Gärna lite trångt så att de inte slår sig så mycket om olyckan skulle vara framme... man får stanna och rasta lite oftare så de får sträcka på sig utanför bilen istället...
McDonalds i Mora blev en bra rastplats både på väg upp och på väg hem :)
Clion var fullpackad... men den gick snålt fram och tillbaka :) fin liten bil det där :) när den håller sig hel vill säga...
Konstigt att det känns som att 50 mil uppåt i landet känns så otroligt långt... nästa år tänkte vi ta en ännu längre tripp... jag har ju inte varit så mycket mer norrut än Sundsvall och då klev jag inte ens ur bilen så det finns mer att se uppåt...
Ikväll blir det Västerås för jag såg på WR forumet på deras hemsida att det skulle vara träning så jag tänkte åka dit och kolla om Otto har förstått. Om det passar med tider så kommer vi att träna i Västerås så får vi se om det blir licens i framtiden... Jag ska även plocka fram blod och klöv så fort värmen ger sig och så ska han få spåra lite.... ett anlagsprov borde han ju klara utan större problem... nu har jag ju en vän som dessutom har gått flera kurser som kan komma med lite tips :)
Dagens promenad...
I våras när solen precis hade börjat värma så låg en fet, nästan helt svart huggis och gottade sig i solljuset. Briam sprang lös och sprang precis förbi den feta ormen när jag fick syn på den. Jag sa åt Briam att stanna och försökte stampa så ormen skulle ringla iväg men ack vad jag bedrog mig. Den ormen reste huvudet och började rista med svanstippen så det blev att ta en omväg runt ormhelvetet! Det var på samma sträcka som dagens orm låg och solade...
Jag ska nog byta skog... för inte lär ormen flytta!
Otto fick sig en upplevelse idag... bärplockare! Tänk va de ser skumma ut för hundögon... Han tvärnitade och blev lång som midgårdsormen själv och vädrade. Det är något konstigt där matte! Ser du?! Han fick stå där och spana tills han kom på att det var en människa som satt på huk och grejade. Sen åt Otto och Briam ett par blåbär och så fortsatte vi hemåt...
Jag lyckades få upp mobilen för att ta kort på jyckarna men nu ska jag hitta sladden så jag kan få in bilderna i datorn :) det kommer sen...
Carla- Ottos mormor på bättringsvägen :) & Otto har testat WR
Vi åkte till Norrköping igår och hälsade på Norrköpings whippet-race... Otto sprang som attan och när han fick tag på trasan så gjorde han piruetter och snurrade in sig ett par varv i tråden och var såååå lycklig :)
Briam var en flopp på banan... han är för gammal för att tro att trasan är ett byte... speciellt som att det fanns tjejor som luktade gott... han har varit duktig på att springa efter trasan på Åbrinkenträffar och när han va yngre så testade vi en gång i Västerås på deras whippet-race bana och han hade nog tagit licens jag hade fortsatt. Briam jagar hellre ekorrar ute i skogen och rullar sig i grävlingtoalett.
Otto ska få fortsätta med WR för han gillade verkligen... och Briam ska få fortsätta med spårandet för det är en nöt för honom att knäcka... Det märks att Briam är vuxen och att han om ett par år är en äldre herre för han har börjat strunta i saker som han inte tycker är kul... vill han inte så vill han inte... han är min gos-gubbe iallafall :)
Mormor Carla, Airescot Scented Silver- ormbiten :(
Vi håller tummarna för Carla och glöm inte att krama om era nära och kära en extra gång...
Nosblod... efter krock i hög fart...
Otto blev omkullsprungen av sin pappa i söndags. Det va en sån smäll så Otto stöp i backen... sen blödde han nosblod i 5 timmar...
Blodet kom när han böjde huvudet framåt och han målade soffan, golven, ja allt han snokade på... det mesta rann förmodligen bakåt ner i svalget... slemhinnorna såg bleka ut precis när vi kom hem och jag skulle ladda för att jobba natten. Så det blev att åka till Strömsholm för jag vågade inte låta det vara med att avvakta eftersom jag skulle jobba. Det är inget ansvar man lägger på hundvakten...
Han fick en dunderspruta med smärtstillande och var avslagen ett dygn... men nu är han sig själv... busig och glad som aldrig förr!!
Så besöket på Redog i måndags blev inställt men torsdag så kör vi igen! Jag har inte hört något om någon remiss ännu... men de ska få den här veckan på sig tänkte jag....
Redog... 2 besök kvar... sen är det klart?!
Jag kan inte begripa hur Strömsholm inte kunde ta sig i kragen och ge mig en remiss till något annat, likvärdigt rehab. De borde ju ha insett att efter en sån operation och med en växande valp så bör rehabiliteringen ske "aggressivt" med täta besök med grundlig uppföljning. När de insåg att de inte kunde möta det behov som fanns så borde de ha informerat mig om vad som gällde och gett förslag på andra kompetenta rehab. Framför allt gett oss en remiss...
Jag ska dra lite bakgrund till varför jag är förbannad...
Jag skickade in det klippkort jag använt på Redog, journalkopior från Strömsholm och kontaktuppgifter till de som kan svara på eventuella frågor till Agria. Jag har Otto försäkrad där just nu... får se om jag kanske byter försäkringsbolag på båda mina hundar efter det här då de har visat hur jävla inkompetenta de är där...
Igår fick jag ett brev med avslag på mitt krav att utnyttja den försäkring jag har på rehabilitering. Jag har alltså den försäkringen som betalar upp till 6000:- i rehabilitering. Anledningen till avslaget: remiss saknas...
Ja visst naturligtvis... Jag hade ju pratat med Strömsholm om att byta rehab eftersom jag inte kände att det gjordes tillräckligt för min valp... jag bad om en remiss, begärde remiss, frågade efter remiss. Detta nämns inte ens i det som återges efter våra samtal i journalen... jag reagerade redan då på det men tänkte att ja ja petitesser... Svaret jag fick av jäntan i luren var att de inte gjorde så... remitterade alltså....
Jävligt dyra små detaljer visar det sig nu när Agria som är paragrafryttare ut till fingerspetsarna när det passar dem menar att ingen remiss- inga pengar...
Jag blev galet förbannad!!!! Varför ska jag ha en sån försäkring om jag inte kan utnyttja den? Hur skulle jag kunna få en remiss när jag hade fått svaret från någon av alla dessa jag pratat med sagt att de inte remitterar till andra!! (Nu i efterhand vet jag att jag hade 100% rätt till remissen när jag begärde den) det som gör mig ännu mer förbannad det är att jag känner mig jävligt liten som ska tjafsa med STORA Agria och JÄTTE Strömsholm. Jag känner mig dessutom jävligt besviken på hur Strömsholm kan bete sig på det viset. Om denna jänta inte visste om man remitterade till andra så kunde hon ha sagt att hon är osäker på hur det går till och sedan erbjudit sig att ta reda på det... JÄVLA APA!! Hört talas om något som kallas Service minded?? Man svarar inte på sånt som man inte vet något om!!
Jag är ju inte helt tappad bakom en vagn... självklart vill ett profiterande företag behålla sina kunder... kunderna ska kallas patienter och skall behandlas på ett sätt som skapar minsta möjliga lidande. Om det innebär att man får lov att remittera dem så ta för faaaan och gör det!!
Om jag hade varit tom som ett blåst ägg i huvet så hade jag blåögt stannat kvar på Strömsholms rehab och gått varannan vecka, alltså 2ggr/månad... min hund hade kanske varit färdig på rehab i november... utan det resultat som vi har nått idag. Han kanske hade varit i ett sämre skick än nu... det som inte har varit ett alternativ någon gång eftersom jag krävde och ställde som mål att han skulle bli 100% bra igen kanske skulle ha blivit verklighet alltså avlivning för att hunden aldrig kan springa lös i skog och mark.
Nu ska vi se om Strömsholm kan fixa en remiss i efterhand för jag har fått det som villkor av Agria att de ska ha en remiss även om den görs i efterhand så kan de godta det för denna gång. Det är ju något speciella förhållanden. Jag har numret till Jordbruksverket som fungerar som ansvarsnämnd för djursjukvården i Sverige... Jag kommer att ta kontakt med dem om detta och fler saker om inte remissen dräller in till Agria... Det finns en sak i journalen som om det hade varit humansjukvård så skulle en anmälan om slarv ha upprättats och de som känner sig skyldiga kan ju ta åt sig!!!
Jag är såååå trött på att det alltid ska vara på det här viset. Jag ska börja spela in alla samtal jag har där det kan uppstå situationer som i slutänden handlar om trovärdighet. Strömsholm har just sjunkit så lågt som de kommer att komma i mina ögon. Nästa gång åker jag till Skara eller Ulltuna... eller varför inte Falun... Rent spel är det enda jag efterfrågar... ska det vara så svårt att komma ihåg att det är djurens bästa som gäller????? Vem fan bryr sig om de futtiga tusenlappar som Ottos rehab hade inbringat till JÄTTE Strömsholm?! Det hade inte stjälpt företaget att remittera honom.
Jag är glad att jag vände mig till Redog i Västerås. Otto har fått den behandling som han behövde och med den frekvens som det krävdes. Det har varit värt de extra mil jag har åkt och den professionalitet som man möts av på Redog gör att man känner sig trygg och man är i goda händer. Utan Redog vet jag inte hur det här hade gått.... Tack för att ni finns!
http://www.redog.se
Norrköping, Vänersborg med besök i Uddevalla =)
Efter bedömningen åkte jag vidare mot Uddevalla där vi skulle sova för att sedan åka till Vänersborg på söndagen. Jag, Michaela (Nota's Crew) och hennes kompis Ingela åkte till utställningen med våra hundar.
Michaelas Nota, Fortezza's Envy Me Gucci fick 1:a CK men blev inte placerad i bästa tik.
Ingelas Mindi (hoffe) blev BIM, grattis!
Briam kom 3:a i öppenklassen med CK, oplac i bästa hane.
Han fick en fin kritik i Vänersborg:
Very nice type, good long head, nose, ears, oval eyes, good bite. Good length of neck, nice straight front, deep chest. Nicely arched topline. Good bend of stifle. Very free moving.
Seamus Oates.
Både Michaela och Ingela är duktiga på att träna med sina hundar och vi körde väldigt grundläggande klicker för mig med både Otto och Briam. Otto var ganska snabb med att förså vad det hela gick ut på. Han vet ju inget annat. Briam däremot som är van vid kommando och korrigering var totalt lost ett tag och fokuserade bara på att jag hade godis i fickan och hade ingen fantasi till att lösa uppgiften.
Uppgiften gick ut på att hunden skulle sätta sin tass eller tassar på ett grytunderlägg, en target. För att komma dit ska hunden belönas för varje framsteg som görs mot målet vilket betyder att hunden måste prova sig fram för att få belöning. Idag när jag provade hemma så hade hundarna fått sova på saken och Otto satte det direkt. Briam kom efter ett tag längre idag än han gjorde igår. Med ett tag menar jag kanske 1-2 minuter. Han verkade förstå att han måste prova lite inte bara stå och glo på godishanden.
Vi tog runt 600 bilder igår... jag lägger inte ut alla här men en del :) Michaela har bilder på sina tjejer på sin blogg http://www.whippetnota.blogspot.se
Vi börjar med klicker bilderna på Otto och Briam:
Med tassen på targeten...
Klick+godis=belöning
Briam med näsan på targeten- på väg åt rätt håll... det klickar vi för! =)
Sen lite obligatoriska uppställningsbilder:
Mattes gullegris...
Mattes lilla busunge!
Han har en underbar nacke den här gossen. Den såg man redan när han var tre dagar gammal i valplådan. Den har han fått behålla!
Nästa helg far vi till Avesta på utställning. Det blir Ottos debut inofficiellt på SKK-utställning. Han blir 6 månader 12/6 och utställningen är 14/6!
Idag var vi på Redog och Otto travade i trasken. Han har fått väldigt bra kondition och klarar en lång stund. Nu har vi mindre än 10 ggr kvar sen ska Otto och jag fortsätta på egen hand med promenader och utökad rörelsefrihet. Jag kommer att sakna besöken på Redog. De är så trevliga där och svarar på alla dumma frågor som jag har =) men det ska bli kul att få släppa på restriktionerna för Otto. Han har fortfarande inte sprungit lös ute sen han var en liten skrutt och han busade i snön... men jag är glad att det har gått så bra som det har. Nu ser vi fram emot nästa helg det blir en "mini-kennelträff" med Magic Colour. Vi är ett par stycken som ska dit =)
