elinobriams

Jag hade ett stort anfall för ett par veckor sedan på Hemköp som resulterade i 3 dagar på akutvårdsavdelningen (AVA) på Mälarsjukhuset. Jag kom inte tillbaka inom 10 min utan fortsatte med kramper och halvt medvetlös så det blev ambulans igen. Jag minns som vanligt ingenting mer än att jag hann säga till mamma att bilden av det jag såg delade sig och sen började det hela. Av sjukhusvistelsen minns jag inte så mycket mer än att jag antar att jag inte fick behålla något i magen och blev satt på dropp för jag minns att mamma eller lillasyster sa något om att jag såg piggare ut efter att fått en påse glucos (sockerblandning typ) påkopplad. Innan hade jag fått dropp som skulle återställa vätskebalansen. Jag tjatade tydligen om att jag ville ha något färdig-grillat (det jag skulle ha ätit om jag inte fått anfallet) men vad fick jag... en banan! Den åt jag nog inte upp...

Det är otäckt att jag får så korta förvarningar och att det faktiskt bli minnesluckor längre tillbaka i tiden från anfallet vilket jag tycker är konstigt men förmodligen så får jag väl överslag i minnescentra i hjärnan. En del flashar kommer tillbaka som jag kan fråga om det verkligen har hänt men mycket försvinner.

Utbildningen till sjuksköterska är som bortblåst. Jag minns ingenting av mina praktiker och det är de som jag tycker är det viktigaste att kunna använda teorin i praktiken så allt är i princip bortkastat. Här står jag med en halvfärdig utbildning som jag inte minns och en studieskuld som jag nu känner är helt åt helvet eftersom jag inte har nytta av utbildningen. Det vore en stor skillnad om jag, när medicinerna är rätt ställda, kunde komma tillbaka till studierna istället för att börja om. I nuläget känns det verkligen inte aktuellt.

Något som dock piggar upp är att Briam är anmäld till riksutställningen i Vilsta (Whippetklubbens årliga inoff utst) och att 3 av hans barn från första kullen med Sille från Magic Colour kommer att delta. Det blir de 3 rödbrindlade som kommer, Pixel, Fanta och Whenke. Den senare ska jag visa :) Familjebild är ett måste :) Otto kommer delta vid ringside och heja på sina syskon :) han blev ju BIS-valp förra året på den här utställningen. Jag höll på att svimma i ringen. Efter allt som hänt Otto under hans uppväxt trodde jag aldrig att han skulle få en så god chans. Visst att han skulle fungera som sällskapshund men att gå så bra på utställning, även om det var valpklass, så finns det möjlighet till god utveckling.

Dräktiga Dixie njuter av livet och har fått ensamtid med sin matte kolla bloggen: http://mibisans.blogg.se
Hon har en mage utan dess like men hennes rygg ser inte påverkad ut så hon blir nog mer påverkad av värme än själva tyngden hon bär på. Marie har bestämt sig för att röntga och det ska bli intressant att få veta på ett ungefär hur många det kan bli. Det är inget exakt man kan säga genom röntgen då valparna kan ligga huller om buller, bakom varandra eller röra på sig mycket men det ger dock en liten uppfattning om det är 5 eller 10... det kan vara skönt att vara lite beredd så jag förstår Marie i det här läget. Hennes andra tikar brukar inte vara såhär stora men Dixie kanske bär sina på ett annat sätt och släppte ner magen tidigt. Hon är ju av en helt annan typ och att jämföra tikar med varandra ger nog bara en liten uppfattning. Alla är vi olika :)

 

  
Dixie dygn 49, dessa små bilder är klickbara...


Dixie innan besöket av Briam. En mycket vacker tös :)


Bild på kärleksparet. Till höger står han som är orsaken till Dixies omfång ;)
Ett i mina ögon ett tjusigt par :)

Nu ska jag ta mig en sväng med pojkarna. De som spådde veckans väder måste ha fått hjärnsläpp för idag är det mulet och det har kommit nån skur. Enligt vädersnubbarna skulle det ju bli varmare och varmare. Om så är fallet efter denna lilla regnskvätt så kommer växtligheten att formligen explodera. Det gör inte så mycket för det tillhör ju sommaren.

Dixie gumman är stor som jag vet inte vad och hon har cirka 2 veckor kvar till nedkomst. Spekulationer om hur många bappisar det blir har dragit igång på facebook men jag tänkte låna några bilder från Marie och lägga ut här så får ni se själva hur en dräktig Dixie ser ut :) men det strular med att ladda upp foton så ni får titta in på Mibisan's hemsida och Mibisan's blogg för mer info och bildtitt...

Hemsidan: http://mibisans.cybersite.se/

Bloggen: www.mibisans.blogg.se

Jag har inte så mycket att uppdatera vad gäller just mina hundar förutom att det ser ut som att Otto ska få halvsyskon i juli... runt 13 juli beräknas nedkomsten...

Den som är nyfiken och vill läsa mer om dettta kan besöka Mibisan's blogg och hemsida. Hemsidan finns bland länkarna längre ner och bloggen: www.mibisans.blogg.se där finns bilder på Briams fjälla och uppdateringar på den växande magen =)

Vad gäller mig så går det sakta framåt. Har tyvärr haft ett stort anfall... naturligtvis i kassakön på IKEA... precis där man vill stå och krampa och bete sig konstigt... anfallet varade mellan 5-10 min så det var ett grand-mal och sen har jag haft ett när jag var ensam så hur länge det varade vet ingen. Jag vet bara att käkarna slog ihop och att det fattas en flisa i min hörntand. Just nu byts det ut mediciner och dosändringar pågår så vad som är orsaken är svårt att säga.

Något som stör mig är att jag tog ett blodprov för att läkarna ville se ett visst värde av koncentrationen av en av medicinerna där referensvärdet ligger på ett spann mellan 5-60 som normalvärde. Mitt låg på 11,1 alltså "normalt". Spannet mellan 5 och 60 är ganska stort och förmågan att se vad som kan vara individuellt är något som en del läkare inte har förmåga att uppfatta. Jag kanske skulle ligga kring 20 för att slippa anfall... eller 30... eller 5,1... lurigt men det blir fler uppföljningar och koll med doserna...

Det blir som sagt väldigt lugnt på utställningsfronten i år... dels har jag tappat intresset och så får jag ju inte köra bil... vi får se om jag anmäler Briam till Vilsta. Det är trots allt ett stort happening. Jag kommer iaf delta vid ringside. Otto är nog lite för amerikansk för domaren i Vilsta så han får följa med och titta på. Han är en riktig buse med gott om energi. Om jag hade vågat cykla så skulle han få göra av med en del men vad händer om jag får ett anfall på cykeln. Inte bara jag gör illa mig jag kan skada hunden eller göra honom rädd så han sticker och blir överkörd... nej jag får vänta tills jag är mer stabil. Detta gör tyvärr att Briam ser ut som en julgris... Han skulle behöva mer motion. Han är ju medelålders nu så han lägger gärna på sig och man kan inte hålla igen hur mycket som helst på maten. Glad i mat är han min lilla gubbe =)

Något som inte hjälpte mig är att efter jag varit hemma ett par veckor från sjukan så gick jag och trampade på en sten som gjorde att jag vrickade högerfoten åt både höger och vänster så det kändes som att foten satt lös. Jag känner fortfarande av det när jag gått mycket men snart är svullnaden borta. Ligamenten är uttöjda och det kan ta upp till 6 mån innan de är tillbaka i normal läge. Roligare kan man ha. 2010 är inte mitt år känns det som men vafan det är bara att bita ihop och göra det bästa av det. Jag överlevde virus-encefaliten och kan bli kvitt epilepsin. Jag lever gott och har många människor runt mig som vill mig väl och hjälper mig när det behövs. Jag behöver inte mer än så. Inte för att jag skulle tacka nej till en miljonvinst på en trisslott =) men den chansen ser jag inte som särskilt stor :)

Nu ska jag ut och traska lite med vovvarna. Det är trots allt soligt och fint såhär på förmiddan :)