elinobriams

Jag hade ett stort anfall för ett par veckor sedan på Hemköp som resulterade i 3 dagar på akutvårdsavdelningen (AVA) på Mälarsjukhuset. Jag kom inte tillbaka inom 10 min utan fortsatte med kramper och halvt medvetlös så det blev ambulans igen. Jag minns som vanligt ingenting mer än att jag hann säga till mamma att bilden av det jag såg delade sig och sen började det hela. Av sjukhusvistelsen minns jag inte så mycket mer än att jag antar att jag inte fick behålla något i magen och blev satt på dropp för jag minns att mamma eller lillasyster sa något om att jag såg piggare ut efter att fått en påse glucos (sockerblandning typ) påkopplad. Innan hade jag fått dropp som skulle återställa vätskebalansen. Jag tjatade tydligen om att jag ville ha något färdig-grillat (det jag skulle ha ätit om jag inte fått anfallet) men vad fick jag... en banan! Den åt jag nog inte upp...

Det är otäckt att jag får så korta förvarningar och att det faktiskt bli minnesluckor längre tillbaka i tiden från anfallet vilket jag tycker är konstigt men förmodligen så får jag väl överslag i minnescentra i hjärnan. En del flashar kommer tillbaka som jag kan fråga om det verkligen har hänt men mycket försvinner.

Utbildningen till sjuksköterska är som bortblåst. Jag minns ingenting av mina praktiker och det är de som jag tycker är det viktigaste att kunna använda teorin i praktiken så allt är i princip bortkastat. Här står jag med en halvfärdig utbildning som jag inte minns och en studieskuld som jag nu känner är helt åt helvet eftersom jag inte har nytta av utbildningen. Det vore en stor skillnad om jag, när medicinerna är rätt ställda, kunde komma tillbaka till studierna istället för att börja om. I nuläget känns det verkligen inte aktuellt.

Något som dock piggar upp är att Briam är anmäld till riksutställningen i Vilsta (Whippetklubbens årliga inoff utst) och att 3 av hans barn från första kullen med Sille från Magic Colour kommer att delta. Det blir de 3 rödbrindlade som kommer, Pixel, Fanta och Whenke. Den senare ska jag visa :) Familjebild är ett måste :) Otto kommer delta vid ringside och heja på sina syskon :) han blev ju BIS-valp förra året på den här utställningen. Jag höll på att svimma i ringen. Efter allt som hänt Otto under hans uppväxt trodde jag aldrig att han skulle få en så god chans. Visst att han skulle fungera som sällskapshund men att gå så bra på utställning, även om det var valpklass, så finns det möjlighet till god utveckling.

Dräktiga Dixie njuter av livet och har fått ensamtid med sin matte kolla bloggen: http://mibisans.blogg.se
Hon har en mage utan dess like men hennes rygg ser inte påverkad ut så hon blir nog mer påverkad av värme än själva tyngden hon bär på. Marie har bestämt sig för att röntga och det ska bli intressant att få veta på ett ungefär hur många det kan bli. Det är inget exakt man kan säga genom röntgen då valparna kan ligga huller om buller, bakom varandra eller röra på sig mycket men det ger dock en liten uppfattning om det är 5 eller 10... det kan vara skönt att vara lite beredd så jag förstår Marie i det här läget. Hennes andra tikar brukar inte vara såhär stora men Dixie kanske bär sina på ett annat sätt och släppte ner magen tidigt. Hon är ju av en helt annan typ och att jämföra tikar med varandra ger nog bara en liten uppfattning. Alla är vi olika :)

  
Dixie dygn 49, dessa små bilder är klickbara...


Dixie innan besöket av Briam. En mycket vacker tös :)


Bild på kärleksparet. Till höger står han som är orsaken till Dixies omfång ;)
Ett i mina ögon ett tjusigt par :)

Nu ska jag ta mig en sväng med pojkarna. De som spådde veckans väder måste ha fått hjärnsläpp för idag är det mulet och det har kommit nån skur. Enligt vädersnubbarna skulle det ju bli varmare och varmare. Om så är fallet efter denna lilla regnskvätt så kommer växtligheten att formligen explodera. Det gör inte så mycket för det tillhör ju sommaren.