elinobriams

Idag har jag varit i kontakt med Redog i Västerås och där kunde de klämma in Otto på onsdag nästa vecka. Det är iallafall inte om 14 dagar!

Efter samtalet med Redog så ringde jag Strömsholm för att kolla hur jag skulle få till den absolut nödvändiga remissen och journaler till nya rehabstället. På måndag ska någon ringa från Strömsholms rehab och så ska vi lösa det då. Det blir alltid mycket krångligare än för många andra när jag är i farten. Det är alltid så att det kommer saker emellan och om inte bilen pajar så är det något annat som sätter käppar i hjulet...

Men jag börjar bli van... it's the story of my life... det finns inte en väg i mitt liv som har varit spikrak så jag har lärt mig att hantera det mesta. Tyvärr har det gjort mig till en ganska negativ människa som ofta anser att det är lika bra att tro att det går åt helvete för då blir man inte lika ledsen när det gör det... "det var ju vad jag räknat med..." alla bra saker som händer blir istället helt sjukt fantastiskt bra för de har ju varit oväntade =)

Det som är mest pissigt nu är att Otto har inte haft någon objektiv eller för den delen så kompetent person som har kunnat bedömma hur dessa två veckorna har gått. Alla som har eller har haft valp vet ju att man räknar ju veckorna på valpar och det är ännu mer noggrannt att räkna dem när valpen är i behov av rehabilitering. Varje vecka som går utan att vi får hjälp gör att hans liv som fullvärdig whippet bleknar bort... tyvärr. Det här är det som skulle vara avgörande och jag blir frustrerad och faktiskt jävligt arg när jag känner att jag inte kan göra och ge 100% för hans väl och ve...

Otto är glad mest hela tiden och tycker säkert att jag är helt knäpp som inte släpper honom lös så han kan kuta som en tok. Behovet finns! För varje dag som går och vi inte kommer vidare i hans behandling så ligger dagen när han får springa lös ännu längre bort... det är sjukt synd om den lille parveln och inte får jag gå på några längre promenader även om jag på eget bevåg har utökat hans promenad-tid en smula. Jag funderar starkt på att leta rätt på nåt bra ställe att lägga ett enkelt spår så vi kan börja med ordentlig hjärngympa och det är ju meningen att han ska prova viltspår sen. Men som det är nu måste terrängen vara lättframkomlig men dock inte typ ett fält för då driver spåret och gör det lite väl avancerat. Det skulle vara på något väldigt vindstilla ställe och det är inte lätt att hitta...

Jag ska forska i saken lite... jag ska ändå tina upp blod och lägga ett tidigt imorgon för att ta det innan mörkret faller med Briam för nu är jag sporrad att träna inför öppenklass... anlaget har han ju sedan flera år tillbaka. Han fick ett diplom av taxklubben... som jag har tappat bort... Han gick spåret i Ugglum av alla ställen i avlånga Sverige. Det ligger utanför Falköping och skogen där var trollsk och vägen dit var breath taking. När vi kom ut på landsbygden så såg det ut som en fjord mitt i alltihop. Nyss var jag i Skara trakten med sitt platta lyte och helt plötsligt kändes det som frodigt Norge... helskumt.

Påminner lite om upplevelsen jag fick i Uddevalla när jag hälsade på hos Michaela (Notas Crew) första gången. Då tog vi en promenad som helt plötsligt var vi som i en dalgång och längst ner rann en spillra av en bäck och det var fullt av svart skiffer nere i vattenslingan. Urhäftigt! Kändes inte heller som Sverige. Hade det varit mer lummigt och träd och sånt hade jag kunnat tro att jag var i någon djungel någonstans. Fränt att Sverige har så mycket att bjuda på!

Ja ja nu orkar jag inte skriva mer... dessutom ska jag ju åka och gå lite cavalletti med lill-ponken och kasta boll åt stor-ponken... har införskaffat en bollkastare (extra arm i plast som ger snärt) och jäääävlar vad långt bollen kommer och Briam blir astaggad av att få springa för full gas... inte som när jag fjös-kastar när han hinner springa förbi innan den landar... ha ha

Det är lagom skoj när man kan boka en tid ca var 14:e dag på rehab på strömsholm. Ännu gladare blir man när de ringer och meddelar att snubben på rehab är sjuk... självklart får man bli sjuk det är inte det jag härsknar till på utan det är det här:

Det finns inget i deras värld som heter vikarier utan är nån sjuk som avbokas dennes patienter. Vilket betyder att under de här senaste 5 veckorna efter gipset så har Otto varit EN gång på rehab... det går för sakta så nu sa jag att de får köpa tillbaka kortet och ge mig en remiss till nåt annat ställe dit man kan gå varje vecka för det vore ju jävligt surt om han inte ska bli hund igen bara för att de har för lite personal på bygget vilket i sin tur skapar ett lidande för patienter och deras ägare. Tyvärr så är den här tiden avgörande för Ottos resterande liv för jag har beslutat att ett liv utan att få springa är inte ett liv för en hund och särskilt inte en whippet. Jag blir skitarg på att Strömsholm inte tillgodoser det behov som finns. De måste vara mycket väl medvetna om att behovet finns och de ska ge fan i att stoltsera med sitt rehab när det inte finns några tider där!!! Det är som vanligt inget fel på personalen i sig eller upplägget i övrigt men när det gäller vinstdrivande rörelser så ser de ju till att ha marginella utgifter (löner osv.) Skitarg blir jag på att det är min hund som får lida för det här och när de har mage att ta så jävla bra betalt för sina tjänster så borde de fan se till att finnas till hands så mycket som jag begär?! Det ligger STORA pengar i djursjukhus och det är vi djurägare och försäkringsbolagen som ser till att de finns till...

GRRRRRRR

Idag har Briam gjort mig arg, förtvivlad, panikslagen, ångestfylld och lycklig! Jag har jobbat i stallet idag och började med att anlända till jobbet kl 7... Släppte ut Briam så han fick gå och kissa. Tog valpen i ena handen och stora buren i den andra och började gå mot stallet... Briam kom strax tillbaka och jag fråga honom om han verkligen gjort det han skulle. Han lommade iväg igen och försvann!

Jag hade skrivit ett jättelångt inlägg och så la uppkopplingen ner så det förra inlägget försvann. För att göra en lång historia kort så slutade den här lyckligt tack vare allmänhetens tips och att Polisen ringde tillbaka till med mig med aktuella tips. Briam tog en rejäl springtur på 2h och hälsade på både utanför min moster Mai och min farfar som båda bor i Torshälla. Han korsade flertalet vägar och jag kan bara vara tacksam över att han är oskadd. En granne till Mai hade sett honom stå utanför hennes port i nästan en kvart och han kollade även på parkeringen. En karl hade pratat med honom och klappat honom. Synd att han inte såg namnbrickan med telenumret på selen.... det hade förkortat min oro med en timme... jag hittade honom 100m från min farfars hus så han har väl rekat de ställen vi brukar åka till.

Den spanska gatuhunden som försvunnit ca 2 mil från Torshälla gjorde oss sällskap en kort stund precis när jag hittade Briam och sedan försvann Spanjoren igen. Förmodligen var Spanjoren uppe vid stallet och Briam hängde på honom ner på byn. Tur är väl det för åt andra hållet är det någon kilometer skog och sedan E20! Om det var vilt han dragit efter så skulle nog skogen varit ett naturligt alternativ. Tur i oturen känner Briam till Torshälla ganska väl och rörde sig i för honom kända områden och som tur är var det tidig söndag morgon = lite trafik. Det folk som var ute och rörde sig var mestadels hundfolk till fots.

Anledningen till att jag tror att Spanjoren var uppe vid stallet är för att precis när Briam försvann så var en tjej uppe och letade efter honom samtidigt som jag ropade på Briam.

Under Briams snart 5 år långa liv så har han aldrig gjort något liknande och man inser hur skört livet är och att det oftast krävs vanlig hederlig "bonnröta" för att allt ska gå bra. Jag befarade att han blivit påkörd eftersom han inte kom när jag ropade och jag blev mer och mer förtvivlad för varje minut. Tills Polisen ringde och jag visste att han inte var på motorvägen eller påväg hem till Eskilstuna.

Jag anmälde honom försvunnen efter att han varit borta i 30 minuter eftersom en whippet kan komma långt på den tiden. Att allmänhetens tips är de som bringar ordning i oredan visste jag sedan tidigare så det var lika bra att ringa. Om han sprungit mot motorvägen så hade tips kommit ännu snabbare nu fick jag tipset efter en dryg timme och det tipset var redan då 15 minuter gammalt men jag åkte mot platsen där han synts till senast.

Jag hoppas att de får tag på Spanjoren... nu har han sprungit runt i 8 dygn! Han är mager och i flykt så det blir nog en utmaning att fånga in honom. Det finns en annons på blocket med mer info om honom och nummer till de som är ute och letar och jag vet att hon pratar kontinuerligt med Polisen för att hålla sig uppdaterad. Jag såg honom på Julingatan i Torshälla bakom Swedbank kl 08:45 och han sprang ner mot Aliforsgatan. Han har rört sig i Torshälla i snart 2 dygn.
Länk till efterlysningen på Blocket: http://www.blocket.se/vi/21147210.htm?ca=12_s

Det finns inget sätt att beskriva känslan av att man kan ha förlorat en sån vän som ens hund är. Nu var Briam borta i 2h och det vet vi ju att det finns de som är borta längre... Usch vad det är otäckt!