Otto utan gips 20 dagar efter 1:a operationen
Dagens besök på Strömsholm var mer nervöst än tidigare besök. Gipset skulle bort och ståltråden skulle opereras bort...
Jag lämnade in honom vid kl 8 imorse och strax före lunch ringde veterinären och hade ganska bra besked. Operationen hade gått bra, ståltråden är borta nu och stiften kunde inte kännas så de är omgivna av benvävnad. Idag skulle resultatet av operationen som gjordes för tre veckor sen visa sig och prognosen är god.
Nu har han ett bandage över operationssåret och en stödskena. Skenan och bandaget ska sitta en vecka dels för att såret ska läka och skenan avlastar den tidigare skadan och låter "halva" benet jobba för att bygga muskler på den oskadade sidan medan den reparerade sidan avlastas något. Nästa besök ska bandaget+skenan bort och om det hade funnits rehabtid den dagen skulle vi fått börja omgående men det var fullbokat den dagen så vi får komma en vecka senare för rehab. Vad de på rehab hittar på ska bli intressant! Veterinären trodde att han är "återställd" om 1-1,5 månad med återställd får vi se när vi är där. Vi hoppas på full funktion och opåverkad has men vägen dit är lång och det måste tas ett steg i taget.
Han var lika glad idag som förra gången men han kände sig ynklig en stund när jag precis hade hämtat honom eftersom det var "riktig" narkos idag. Han pep lite ynkligt till musiken i bilen men väl hemma efter att ha fått lite mat i magen så är han tyst nu och ligger med tuggis i bilburen. Jag fick ta upp den och byta den mot hagen efter att skavet kom förra veckan. Mindre rörelseyta=mindre skav och dessutom hoppade han och ställde sig på bakbenen i hagen. Ajabaja!
Han går helt frivilligt in i buren för det finns tuggisar, leksaker och tidningar att riva sönder. Nu får buren vara kvar i 2-3 dagar sen blir det hage. Han måste börja lite smått att röra sig med stödet. Strikt koppelpromenad... jovisst en glad valp håller sig strikt när det springer förbi barn och blåser förbi löv osv...
Han ligger mycket i soffan och den fungerar lite som bushörna... blir kul sen när han är helt bra och tar det förgivet att nästan allt är tillåtet i soffan...
Förra veckan vägde Otto 8,2kg idag väger han 8,8kg (6 dagar sedan förra vägningen) så det händer mycket och det är inte så konstigt att han inte är knubbig längre för han växer ju som en tok just nu.
Det var allt just nu...
23/3 Otto 14,5v lite bilder
Några porträttbilder på sötöronen=) som just nu räcker fram till ögonen...
Såhär används en soffa på korrekt sätt. Man ska "ligga tåg". Briam älskar att ligga bakom mattes rumpa och Otto älskar att ligga bakom sin pappas rumpa men när det blir för varmt så sträcker gärna Otto ut på ett par kuddar...
Nu ska jag egentligen plugga... så jag får väl göra ett ryck!
Ottos ben 20/3
Nästa torsdag så är det sista gipsdagen och då passar de på att operera bort ståltråden och så ska de se hur stabilt det har blivit. Vad som kommer efter det beror helt på hur det utvecklas nu vecka för vecka och vi får ta det som det kommer. Jag har ingen lust att kalla min lilla kille tapper för han har inte behövt ta till sig sitt mod för han är så himla glad hela tiden. Även denna gång var han lika glad att lämnas in som när jag hämtade honom och han charmat personalen till max med sitt glada sätt. Sköterskan som lämnade ut honom idag var glatt överraskad av att han är så obekymrad. Det enda som bekymrar honom är att han inte får hoppa och skutta av glädje! Han är full med bus och river tidningar i konfetti och tuggar tuggben men jag tror ändå att han är ganska lätt att hålla lugn ändå. Problemet är bara då han ska rastas :/ han är som en liten hingst som stegrar och håller på... ajabaja! Nästa vecka ska jag köpa en sele när jag hämtar honom. Det kanske är lättare att hålla honom på backen då... det måste testas!
Idag har vi varit på 2-års kalas hos min kompis som har en busig dotter men som idag hade lite feber och var trött men oj vad hon blev glad över alla presenter hon fick! Hon är så sööööt!
Otto och Briam var med och Otto sov nästan hela tiden i sin bur och var så nöjd så. Briam försökte hypnotisera alla att ge honom kaka, bulle eller tårta men icke sa nicke! Här matas inga hundar vid bordet! Han fick ge upp och lägga sig i en fåtölj och följa vårt frosseri =)
I helgen tänkte jag försöka komma ut och lägga ett spår åt Briam... jag har legat på latsidan/inte planerat tiden... vi hoppas på fint vårväder! Med tanke på tranorna, svanarna och gässen jag såg idag så bådar det gott!!
Just ja! Nya bandaget är likadant som det förra... blått med blå glada smilegubbar. Passar min glada och käcka gosse!!
Planer hos Mibisan's
Mibisan's kennel, Marie Sandberg, planerar att para sin tik Twyborn Ann Cousine med Briam i slutet av året. Dixie som tiken till vardags kallas fyller 2 år i sommar och ska paras på kommande löp efter 2-års dagen. Mer info hittar du på Mibisan's hemsida: http://web.telia.com/~u14133690/
Twyborn Ann Cousine "Dixie"
Dixie igen
Stamtavla i Whippet-archives på planerade kullen: http://thewhippetarchives.net/testmating.php?dam=20558&sire=7244
Briam har sedan tidigare en kull hos Magic Colour födda 08-12-12. Mamma till kullen är Magic Colour Scented Silhouette.
Min lilla Otto kommer från den kullen.
Länkar till Magic Colour & Mibisan's finns till höger i listan för mina länkar...
15:e mars... Söndag... utställning osv...
Idag har jag varit i Enköping på utställning... det blev en flopp för Briams del då han fick sitt livs 2:a tvåa i kvalitéts bedömningen... Hoppsan tänkte jag det va ju inte så jag hade tänkt... men det tillhör väl året... måtte nästa år börja/bli bättre annars gräver jag ner mig!
2:an fick han för att han kunde haft djupare bröstkorg... jaha vad ska jag tycka om det? Det är bara att konstatera att vi inte har riktigt samma styrka på glasögonen... Jag skulle gärna vilja veta hur djup en bröstkorg ska vara på whippet för det står inte i rasstandarden hur man ska mäta i förhållande till andra kroppsdelar sen vet jag ju själv att om bröstkorgen inte når ner till armbågarna så kan det ju störa helheten men så mycket himmel ser man inte på Briam så det stör helheten... eller? Jag ser bara min hund på de foton som tas och när han tigger kakor/mat/godis hemma annars brukar han mest ligga på rygg i soffan eller promenera/springa/trava... skitsamma alla hundar ska ha en 2:a nångång...
Nu till Otto och hans läkning... Kontrollröntgen utfördes fredagen den 13:e och tro det eller ej men det såg tydligen bra ut så gott som man nu kan se... stiften verkade sitta där de ska och ett nytt gips sattes... Han var lika glad när jag lämnade honom för hans Strömsholmsbesök som när jag hämtade honom. Han charmar alla =) och det verkar inte bekomma honom att det förekommer obehag för det kommer han inte ihåg utan han är glad hela tiden... men han är inte trög eller så utan han är en fruktansvärt intelligent liten valp och hans trevliga och stabila lynne hjälper honom genom det här jobbiga just nu. Jag är så glad att han inte tar åt sig av det här för jag vill ju inte att han ska uppleva en massa obehag hur nödvändigt det än må vara. Det skulle kännas skitjobbigt att behöva lämna en valp som är stressad eller rädd men det bekommer honom inte. Klart att han är duktig på att tycka synd om sig själv och kan tala om att han inte tycker att det är kul att sitta instängd eller att han är begränsad i sin framfart men det är ju för att han vet hur gott livet är när man kan skutta runt i full fart. Han bryr sig inte ett dugg om att hans ena ben är gipsat och lite jobbigt att få med ibland. Han kan trava, galoppera och hoppa med det :/ han tycker ju att han i princip är hel.... Gipsbyte om en vecka igen...
Här kommer lite bilder på mina gullrumpor!
Gipset får inte bli blött... då åker hårtorken fram... jag lovar att det tar sin lilla stund att torka om det blir vått... påsen som jag hade på i början gav sig ganska snart och då fick vi torka en stund... nu har jag gjort min egen lilla uppfinning med en bit plastflaska som jag stoppade i en systemet-kasse (perfekt längd och bredd) och så silvertejp (underbar uppfinning) som sula. Funkar gööör bra!!
Idag avslutade jag dagen med att cykla till farfar (6,5km) med Briam. Han fick springa dit och åka bil hem... lucky bastard jag fick cykla hem men vi kom hem samtidigt för de andra stannade till och handlade lite fort... så jag fick en liten tur på 6,5+6,5km men det kan jag behöva... jag kanske får sova gott inatt... och beach 2009 kanske är uppnåeligt?!
Nya dagar nya tag... vi hörs när jag orkar och får tid...
(min mamma tycker att jag ska tillägga att jag gott kan lyssna på min lilla missnöjda valp för han är en piss i Mississippi mot hur jag var som liten bebbe... Jag skrek varje dag mellan kl16-20 i en dryg månads tid så nog får man vad man förtjänar allt... om jag hade vetat att det skulle sparka mig i arslet i framtiden kanske jag hade varit tyst... men ont i magen på bebisar kan tydligen låta högt... vad vet jag?! Jag har inga barn för jag har hund... mycket roligare även om den ena piper lite i rent missnöje ibland för tillfället... 2 veckor till med gips sen vet vi mer... och gud så skönt att kunna låta valpen vara valp! LÄNGTAR!!)
Otto 090309
Han äter som en häst efter sin vistelse på Strömsholm... Han äter allt jag ställer framför honom. Igår verkade det som han blev lite mätt men idag glufsar han i sig igen.
Trots alla mediciner och allt skit så har Otto fortfarande inte varit dålig i magen en enda dag. Han har inte blivit dålig av vare sig maskmedel, narkos eller nåt han har stoppat i sig. Han har en riktigt stenkista som tar vad som helst! Skönt för det är ju det jag är van vid. Nu måste jag iväg och köpa tuggben av alla slag så han har något att fördriva tiden med... 20 dagar i gips är lång tid för en liten valp!
Jag har nyss pratat med världens trevligaste försäkringsombud. Det är tur för Agria att de har en del guldkorn som man kan ringa när man har frågor. Jag ville veta hur de har räknat och frågade hur jag ska göra med återbesöken och fick då veta att jag har rätt till milersättning efter remissen & dessutom så har jag medicinen betald upp till 800kr... så nu ska det skickas brev och kvitton! Tack Patricia Nordbäck för ett trevligt bemötande!
Jag ska sätta in bild på det lilla trollet med sitt gips.... ska bara först =)
090307 Otto "hemma"
Igår hämtade jag en liten, tanig men glad och nygipsad liten skit. Han har inte fått speciellt mycket mat under sin vistelse där... han stod ju på standby för operation och de ska helst vara fastande sedan 12h för att minska riskerna med sedering. Han är inte särskilt nöjd med gipset lilla Otto... det är mest i vägen och lite längre än hans resterande ben vilket gör att gipsbenet släpar i och gör inte alls som han vill men tekniken lär komma med tanke på att det blir 20 dagar med galopphämmande-gipsben.
Det veterinärerna har gjort är att de har satt fast ligamentet (med benutskottet som fungerar som fäste i tibia) med 3 st stift i pytte storlek, endast 0,6mm i diameter. Vid första försöket borrades det för ett enda och större stift men benbiten höll inte och då fick de gå ner i storlek för att fästa det. Jag hade specifikt bett om att jag vill ha en så fullt återställd hund som den möjligen går så de störde inte några tillväxtzoner MEN det gör att ett av stiften sitter i ben som påminner om mjukt knäckebröd. Om... Om det skulle vara så att det inte har fastnat som det ska kan en ny operation bli aktuell men det blir först efter några veckor från den här första och med tanke på hur fort valpar växer så kommer det förmodligen finnas mer "hårt" ben att fästa i utan att rubba tillväxtzoner.
Jag vill ju helst av allt att han ska må bra men jag vet oxå vad en felbelastning i resten av hans liv kan göra och jag vill att Otto ska kunna leva som en whippet, i full fart, över stock och sten!
Jag önskar inte ens min värsta fiende den helvetsvecka jag hade men nu börjar det klarna... Samma dag som veterinären ringde på förmiddagen och meddelade att operation var utförd och lyckad så kom det post till mig. Ett grönt vadderat kuvert... jag vann 1:a pris i "Gissa Whippet-tävlingen" i Whippetbladet! Det har hänt typ en gång tidigare att jag har vunnit nåt sånt som man skickar in svar eller så till. Det var för vad som känns som 100 år sen när jag gissade vikten på nåt och van en skitstor t-shirt med reklam för bananer... det var kul men det var roligare att vinna en klubbnål, en dvd och en whippetklubben-penna! Det ligger mig närmare hjärtat än chiquita-bananer.
Den här helgen spenderas i Jeannettes & Peters hus. De har åkt till Danmark, en resa som var planerad förra helgen men då Sille försvann och återfanns precis innan helgen så valde de att åka den här helgen istället. Jag vaktar de 2 gossar som väntar på att deras hussar och mattar ska komma hem från långväga och för länge sedan planerade semestrar. Jag skulle inte heller ha något emot att åka till Australien eller Karibien... men det är ju snart sommar och med tanke på Ottos kommande rehabilitering lär jag iaf få lukta ganska mycket på blått vatten(kloret i poolen på Strömsholms rehab-avdelning) det kommer nog ta lång tid innan han är återställd men hellre nu än sen...
090304 Otto på Strömsholm
Han har lokal svullnad precis där en människa blir svullen av att trampa snett alltså vid fotknölen. Eftersom det inte var akut då han överlever till imorgon men är akut då han är valp så står han hyffsat till på akutlistan. Det som ska ske härnäst är att Otto ska sövas och de ska ta "stress-röntgen" dvs att de provocerar leden samtidigt som de tar bilder för att se om/var det behöver öppnas. Eventuellt behövs kirurgi för att fästa ligamentet igen och jag har gett tillstånd till att de gör allt som går för att få honom fullt återställd och jag ser hellre att de tar i nu än att vi avvaktar och ligamentet släpper helt från sin plats om ett år eller två som i sin tur kan ge ännu fler skador då han kommer upp i högre fart och dessutom har blivit "hård" i skelettet.
Det kan bli så att han "stress-röntgas" nu, gipsas och får komma hem med en bokning på operation nån dag när tid finns. Att han är valp gör att han kommer upp ett par pinnhål i väntelistan...
Den uppfattning som jag har fått om senor och ligament är att de brister inte på mitten utan vid fästet. Nu håller vi tummarna för att de kan göra allt i ett svep så han inte behöver sövas mer än nödvändigt. Jag hoppas han kan sova inatt utan att sova på mattes arm i sängen ;(
Otto i soffan med huvudet instoppat bakom en kudde... precis som hans far brukar göra...
Min lilla mys-Otto
när ska det sluta?
Han gjorde illa sig någon gång under tiden vi letade efter Sille. Han var svullen om hasen och haltade lite... nu haltar han mer så nu blir det att ringa veterinären så det får röntgas... inte nog med det... hjullagret har pajat på bilhelvetet så jag måste vända mig till moster för att låna en bil så jag kan laga min hund och skaffa reservdel till bilfan!
Jag blir sååå trött! Lite medvind skulle inte skada just nu... hoppas den där jävla tentan går bra på fredag annars gömmer jag mig under en sten i skogen och kommer fram till sommaren!
Men jag har 2 ben 2 armar, ögon att se med och öron att höra med och en underbar hund till som förgyller min tillvaro... lite nöjd får man väl va då... Otto förstår ju inte varför matte är orolig och inte tycker att full fart och bus är okej... stackarn!
Farsan hans, Briam, ligger och slappar efter det intensiva jobb han gjorde när vi letade efter Sille för nog vet han vad som ska göras när spårlinan är på...
