elinobriams

Idag har jag varit i Enköping på utställning... det blev en flopp för Briams del då han fick sitt livs 2:a tvåa i kvalitéts bedömningen... Hoppsan tänkte jag det va ju inte så jag hade tänkt... men det tillhör väl året... måtte nästa år börja/bli bättre annars gräver jag ner mig!

2:an fick han för att han kunde haft djupare bröstkorg... jaha vad ska jag tycka om det? Det är bara att konstatera att vi inte har riktigt samma styrka på glasögonen... Jag skulle gärna vilja veta hur djup en bröstkorg ska vara på whippet för det står inte i rasstandarden hur man ska mäta i förhållande till andra kroppsdelar sen vet jag ju själv att om bröstkorgen inte når ner till armbågarna så kan det ju störa helheten men så mycket himmel ser man inte på Briam så det stör helheten... eller? Jag ser bara min hund på de foton som tas och när han tigger kakor/mat/godis hemma annars brukar han mest ligga på rygg i soffan eller promenera/springa/trava... skitsamma alla hundar ska ha en 2:a nångång...

Nu till Otto och hans läkning... Kontrollröntgen utfördes fredagen den 13:e och tro det eller ej men det såg tydligen bra ut så gott som man nu kan se... stiften verkade sitta där de ska och ett nytt gips sattes... Han var lika glad när jag lämnade honom för hans Strömsholmsbesök som när jag hämtade honom. Han charmar alla =) och det verkar inte bekomma honom att det förekommer obehag för det kommer han inte ihåg utan han är glad hela tiden... men han är inte trög eller så utan han är en fruktansvärt intelligent liten valp och hans trevliga och stabila lynne hjälper honom genom det här jobbiga just nu. Jag är så glad att han inte tar åt sig av det här för jag vill ju inte att han ska uppleva en massa obehag hur nödvändigt det än må vara. Det skulle kännas skitjobbigt att behöva lämna en valp som är stressad eller rädd men det bekommer honom inte. Klart att han är duktig på att tycka synd om sig själv och kan tala om att han inte tycker att det är kul att sitta instängd eller att han är begränsad i sin framfart men det är ju för att han vet hur gott livet är när man kan skutta runt i full fart. Han bryr sig inte ett dugg om att hans ena ben är gipsat och lite jobbigt att få med ibland. Han kan trava, galoppera och hoppa med det :/ han tycker ju att han i princip är hel....  Gipsbyte om en vecka igen...
Här kommer lite bilder på mina gullrumpor!

       

Gipset får inte bli blött... då åker hårtorken fram... jag lovar att det tar sin lilla stund att torka om det blir vått... påsen som jag hade på i början gav sig ganska snart och då fick vi torka en stund... nu har jag gjort min egen lilla uppfinning med en bit plastflaska som jag stoppade i en systemet-kasse (perfekt längd och bredd) och så silvertejp (underbar uppfinning) som sula. Funkar gööör bra!!

Idag avslutade jag dagen med att cykla till farfar (6,5km) med Briam. Han fick springa dit och åka bil hem... lucky bastard jag fick cykla hem men vi kom hem samtidigt för de andra stannade till och handlade lite fort... så jag fick en liten tur på 6,5+6,5km men det kan jag behöva... jag kanske får sova gott inatt... och beach 2009 kanske är uppnåeligt?!
Nya dagar nya tag... vi hörs när jag orkar och får tid...

(min mamma tycker att jag ska tillägga att jag gott kan lyssna på min lilla missnöjda valp för han är en piss i Mississippi mot hur jag var som liten bebbe... Jag skrek varje dag mellan kl16-20 i en dryg månads tid så nog får man vad man förtjänar allt... om jag hade vetat att det skulle sparka mig i arslet i framtiden kanske jag hade varit tyst... men ont i magen på bebisar kan tydligen låta högt... vad vet jag?! Jag har inga barn för jag har hund... mycket roligare även om den ena piper lite i rent missnöje ibland för tillfället... 2 veckor till med gips sen vet vi mer... och gud så skönt att kunna låta valpen vara valp! LÄNGTAR!!)