elinobriams

Jag hade glömt lösenordet till bloggen och fattade inte riktigt hur jag skulle lösa det... en blandning av medicineringen och sjukdomen som ställer till det.

Jag har haft permis idag och gosat med hundarna. Briam var lite svårflörtad i början men jag tror att han känner det som att jag har svikit flocken. Otto däremot är ett skuttande lyckopiller som inte kan sluta vara glad. Otto ser fin ut men är i slyngelålder just nu så egentligen gör det inte så mycket att jag är sjuk. Briam är lite fet för han får inte motionera så mycket som han behöver för han har en tå som har hoppat ut led och måste på något vis självläka. Förmodligen är det den hårda skaren som gjorde honom illa men han lider inte särskilt mycket och nu är det ett par dagar sedan den hoppade ur led. Korta promenader och plan mark är det som gäller.

Lillasyster Emma tar hand om mina vovvar och gör ett strålande jobb. När inte hon kan så finns det andra som ställer upp och jag vet inte om de vet hur tacksam jag är för den hjälp jag får.

Det kommer ta lång tid innan jag blir fullt frisk men det sker förändringar varje dag och en del bakslag men det är bara att ge sig fan på att ta sig förbi. Just nu är det mest irriterande med den pendlande febern från 36-39 grader vilket hindrar min rehabilitering. Just denna dag har varit extra jobbig trots permis då en nära släkting gick bort på förmiddagen. Faktum är att vi låg på samma avdelning fast i olika korridorer. Jag visste inte om det utan fick et samtal på morgonen så jag fick hjälp av en i personalen på avdelningen att ta mig dit och hitta rätt. Jag är glad att jag hann säga farväl och att det gick så pass fort så att han slapp lida. Han betydde mycket för mig och jag hoppas att han visste om det. Även om det kändes hemskt så gick det fridfullt till. Han behövde inte vara ensam när det var dags.

Det har hänt alldeles för mycket men jag orkar inte skriva mer. Nu ska jag torka mina tårar och försöka sova. Imorgon är en annan dag.