Jaha första steget i friheten...
Han fattade först inte att han inte hade koppel så han höll sig väldigt nära... sen när han stod och luktade på nåt så gick jag med Briam en bit bort och ni skulle ha sett hans förvånade min!!! Det va lixom ?Que? hur kom ni dit bort utan mig? Sen kom han i full rulle. Han sprang med turbon i så rumpan och bakbenen hängde lixom inte med... tokryck!!
Han sprang fram och nöp sin farsa i baken och kastade sig utom räckhåll för Briam och så höll det på i några minuter sen fick han koppel igen. Briam fick vara lös en stund och jobba lite med agilityhinder sen va det Ottos tur att springa igen... han såg helt salig ut :)
De få bilder som hunden fastnade på:
Jag glömde ju kameran hemma så skitmobilen fick göra jobbet... inte med bästa resultat... men men så här kan friheten se ut :)
Här sitter jag framför datorn med stort leende på läpparna över att Otto har fått börjat känna av det härliga livet som lös whippet =) Fan va härligt!!! Å sån tur i oturen att det inte var någon skada gällande nosblodet utan "bara" en rejäl smäll, fy inte skrämmas så!
Åååh vad härligt för Otto!
Jag håller med Michaela... jag fick också ett leende på läpparna när jag läste. :o)
Hoppas att han får hålla sig frisk och kry nu... inga mer bryta-ben-eller-blöda-näsblod-fasoner... hälsa Otto det!
Vad var det för inhägnat ställe du släppte gossarna på? nyfiken
Hej
Jag vet precis vilken känsla det var. Första gången Blondie var lös efter benbrottet så var det nervöst men vilken lycka hon kände, det syntes.
Håller med alla de andra ... leendet blir bara större och större. Det är simpelthen bara så skönt att se att lille Otto nu kan och får vara en riktigt whippet:-)
Det ska bli skönt att se honom utvecklas nu för nu kommer mycket att ramla på plats när han får springa som en whippet ska. Men det blir små portioner med spring till att börja med...
